Man träffar så otroligt många människor i sitt liv. En del gör en glad. En del är förjävliga. En del träffar man en gång. Vissa bildar man en härlig vänskap med. Alla kan man ha en otroligt rolig stund med. Men det är de här vissa som gör en lycklig, de som betyder mest för en. Livet är oförutsägbart. Det är dess tjusning och jag älskar det. Ibland är det bara väldigt synd när personer glider iväg. När de inte längre finns med bland de främsta vissa fast man helst av allt hade önskat det. När man måste sakna någon som alltid fick en att skratta. Någon som betydde mer än vad man vågade inse tills man inte längre såg honom varje dag och det bara fanns något tomt kvar. Och en jävligt nice jeansjacka. Jag hoppas bara han minns att han ska leka med mina barn som han sa. Ingen brådska direkt. Men En dag.

No port in sight no insight bout what’s left and right
But stars onboard on starboard side

Jag saknar dig, lite grann

- Australien i höst.

- Få jobbet på Carling och jobba i sommar

- Börja dansa den där dansen som jag inte kommit på än

- Knyta knuten till säcken där jag sparat alla gamla och fina minnen. Resten ska jag slänga

- Inse att Han funnits framför mig hela tiden eller bara hitta honom eller inte(lite dubbel den här)

- Inse vilken av de stora två jag ska välja på universitetet nästa år

- Leva fullt ut.

Så vad händer så här en helgdag i april? Mitt gamla jag kanske hade haft en typisk deppdag när man ångrar att man inte hann till gymmet en stund för att man sov för länge eller inte utnyttjade solen tillräckligt för att det där tv-programet var för (o)intressant. Men nej. Inte idag. Inte någon dag. Min dag har varit härlig. Livet är ändå rätt härligt när jag tänker efter. Man glömmer ju det ibland och jag har blivit bättre på att påminna mig själv om det.

Jag har spenderat en hel del tid med mina kära föräldrar på senaste tiden. Det har varit kul och mysigt. Har ju lite tid att ta igen efter Afrika. Vi har gått på bio, på promenader, suttit på fik och shoppat i centrum. Mitt i allt fyllde pappa 45 så det blev en riktig kalasmiddag med oxfilé och rödvin också. Kalasgott.

Igår hörde min saknade andra halva av sig och undra om jag ville spela bingolotto med henne och mannen. Såklart jag ville. Det var lite nostalgi och det drog mig tillbaka till barndomen när det var bingolottolördagar hemma hos mormor med ostbågar, småyoghurt, syster och kusinerna och stora rosa nattlinnen. Fina minnen. Jag var inställd på en superlugn kväll med endast "Olof 51" och gänget. Min afrikavän var dock taggat i smyg så det slutade istället med öl i Sumpan på ett smockat ställe där ett lokalt (coolt) band spelade. Värt. Jag fick spendera lite tid med mannen som jag typ känner fast jag knappt träffat honom (fick höra om honom rätt mycket i Afrika). Det var sköj.

Lyssnar galet på Isak Strands nya album. Vad den mannen är bra du.http://www.isakstrand.se/. En annan man jag inte kan sluta dregla över är Joel Kinnaman. Kan han sluta vara så "jag förlorar koncentrationen så fort han dyker upp någonstanns"- snygg. Man känner ju sig som 14 igen.

Ser fram emot barnvaktning med finaste 1,5 åring denna vecka. Han är redan min ögonsten.

Veckoslutet blir att snacka om livet över en (massa) vinare med korvisen på fredag och frågesport med Afrikanen och gänget på lördag. Ser fram emot båda så jag spricker. kulkulkul.