Bottom bus var som en kiwi bus men mindre. Vi har stannat och spanat efter delfiner och pingviner utan resultat. Nästa stopp hoppa vi ur och nästan på ett jääätte sjölejon. Hela stranden var full av de och vi fick bevittna både fight och barnförbjudna scener. Innehållsrik dag. En fyr och högt vattenfall på det och vi var framme i intercargill. Inte lika fint som dunedin (stället innan) sa drivern så vi gick och la oss. Idag har vi varit hurtiga hajkare här i Te aunu och vandrat i fem timmar till ett ställe som hette brod bay. Lite träning inför stora vandringen i Taupo(pepp pepp). 

Imorgon ska vi till Milford sound(ska vara grymt fint) och håller högra tummen på att vädret håller sig. Imorgon kväll tillbaka till queenstown för en (femte?) Fergburgare och lite reunion med danish boysen för att sen börja klättra uppåt igen. Kan snart räkna dagarna i detta makalösa land. Är det inte glasiärer eller regnskog så är det bergskedjor täckta av snö, gröna kullar fulla med betande djur eller fjordar utanför fönstret. Trots att man ser det varje dag kan man hela tiden fastna med blicken, tagen av utsikten, när vi far fram på vägarna förbi allt vackert. Hade gjort mycket för att dra tillbaka tiden och hyra en campervan istället. Kiwibussen är stressig, fullbokad och instängd. Men vi har sett mycket/ska se mycket, så jag är nöjd ändå.

 Annars då? Har kommit på att jag lärt mig mer om mig själv. Bra upptäckt tyckte jag. 

Sökte uni igår. Killas lite i magen när jag tänker på det. Sjuksyster Frida. Sen att det blev Uppsala var inte en överaskning men nu när jag skicka det kändes det som om jag överraskade mig själv ändå. Kanske lite insåg vad jag egentligen söker och vad det innebär. Vad det än blir så blir det bra!

"Jag vill ha kebabpizza med bea" utbrast nana precis. Förvånar mig inte längre. På nåt vis handlar det mesta om mat i vårt liv. Kan ingen annan ta miste på heller då vi överallt släpar våra två feta bagar. Stolta. Haha. Kommer i alla fall ha en weird syn på mat när jag kommer hem, det är nåt som är säkert. 

Godnatt min skatt

Queenstown är en härlig stad mitt bland nya zeelandska underbara berg och vid en klarblå sjö. Firade in med episk utgång igår. Extremstaden kallas den så vi tänkte följa det och drog ett bungyjump och ett swing vid nevi jumping idag. Galet. Fira med världsgoda feta burgare. Livet är fett. Imorgon ska vi komma på något annat att fira, det finns ju alltid nåt!               

En del människor är bara så bra och när man inser att de är det och att man passar så bra ihop då blir man glad. Nana jag passar bra som tusan (bara det inte är för tidigt och jag är seg och hon är arg haha). Vi passar väldigt bra med våra nya girls Moa och Kristin också. Goa gubbar de! När vi skiljdes åt i två dar insåg vi båda att vi saknade de direkt. Undrar vad tjejerna gör nu sa vi hela tiden. Som tur var återförenades vi i Westport och fira vår reunion med moa (och kristin)-öl. Vi hade en grym dag på beachen med surfbrädorna. Det var ju så vi mötes, på surflektion i australien, så det är lite vår grej. Vattnet här är aningen "isigare" än oz men roxysuitsen värmde bra. Sen hade vi filmmys på kvällen i hostlets vardagsrum (såg verkligen ut som det). En sån där dag som vi sparar. Den var fantastisk.

 Bussen rullade vidare till franz josef. Halva vårt gäng blev lite krassligt så vi körde filmmaraton och vi tog flashpacker rummet med tv och kaffe/te på rummet. Värt. Utvilade och några av oss proppade med piller, stod vi nästa dag redo för något vi aldrig hade gjort förut. Helikoptern hämtade oss när vi fått på oss hela utrustningen i form av varma kläder. Vi landade på botten av franz josef glasiären. På den vandrade vi sedan runt på i tre timmar innan det var en helikoptertur ner igen. Det var helt otroligt och overkligt. Där vandrade vi runt på en rörande glasiär (ca två meter om dan) som är en av tre i världen som slutar i en regnskog och det var bara så svårt att ta in. Ett tag tänkte jag att jag var med i ice age. Nana sötnosen trippa på näsan men det blev inte farligare än lite blåmärken på knäna. Utlöste lite härligt skratt så det får hon bjuda på. Riktigt coolt. En power nap och en film sen var vi redo att inta baren med storm. Varför lyckas vi alltid matcha in promenader med bakisdag? Gick runt en vacker sjö idag och man hade utsikt över fox glasiären. Värt trots svagheten. 

Vi har queenstown mdd tjejerna också. Tur det. Sen måste de boka bali och bråvalla för sjutton. 

Att leva livet här borta är konstigt sa jag till någon. Med konstigt menade jag positivt men tokigt. När man tänker efter och stannar upp så är det så sjukt. Hade inte skadat med en egen campervan dock. Men jag gillar mitt liv här. Och så saknar jag dig. Japp just du som läser. Kramis

Skrev ett fint inlägg om hur bra vi har det här och så gick det inte att klistra in här. Tänkte därför bara säga att vi har det grymt här borta med moa och kristin. Firade vår reunion (efter hela två dar isär). Vi har sett 5 filmer på två dar. Vi hade en underbar dag på stranden och surfa. Vi har åkt helikopter och vandrat på franz josef glasiären. Livet är bra.     

Det har varit svårt att inse. Nytt land. Ny kultur. Nya dollar. Ny natur. Nya lukter. Ny temperatur. Nya Zeeland.   

I början glömde vi oss hela tiden och sa Australien men nu har det gått in. Speciellt när det var grått, regna i dar och var bläkallt! Inte direkt aussie väder liksom. Men här är det otroooligt vackert. Förstår vad alla menar. Och det kan vara fint väder också. Men mer svensk sommar. Har fått mig att sakna sommarn hemma ibland faktiskt.  

Nordön gick i ett nafs! Vi börja i Auckland. Mötte Moa och Christine. Har inte kunnat slita oss från de förns idag. Som tur möts vi om några dar igen. Goa tjejer det där vettni. Vi vandra till ett berg och kände oss duktiga. Sen hann vi även gå på art gallery och dra en andra gång till gymmet. Luriga tjejer som lyckats smita in på les mills gratis båda gångerna. Gick på ett jäääättestort bodypump pass och det sjukt kul. Träffa danskarna Mathias och Patrik i Auckland också. Goa grabbar det med. Kiwibussen tog oss först till hot water beach. Där grävde vi(läs killarna) hål i sanden och upp sippra kokhett vatten. Trots iskall kväll drog vi av oss till bikini och plumsa i. Ibland blev det fööör varmt och rumpan brann lite. Killarna hade lovat mig och nana stjärnfall och jag såg faktiskt två. Hemlis vad jag önskade. Det var rätt svårt att slita sig och promenaden hem var lagom kall. Men cool grej det där. Vi har black water raftat!! Vi firade ner oss själva i en grotta 60 m ner i jorden. Där nere fick vi bland annat åka linbana, hoppa ner i vattnet med en badring, titta på lysmaskar, dricka varm choklad och klättra ut där ifrån genom två vattenfall. Riktigt häftiga 5 timmar och trots att vi var nerkylda som tusan var det ett av det bästa hittills. 

 Vi har gjort många fina vandringar. Den finaste var dagen efter nanas födelsedag och hela bunten var lagom bakis haha. Men först måste jag berätta om den! Det blev Taupo vi hamna för denna viktiga dag. Vi testade hostelbaren kvällen innan och eftersom det vart rätt lugnt i detta land hittills var vi taggade och kvällen vart grym. Det är inte alla som får fira in sin födelsedag med två danskar i sin säng, sittandes brevid varandra, skrattandes och sjungandes danska födelsedagssången Och med bara överkroppar. Lyllos liksom. Mysig morgon med paketöppning (killarna gav henne kakor de hittat i vårt rum, gulligt haha åtminstånde inte en gammal muffin(mathias style)). Sen var det dags att fånga (födelse)dagen. Goood frulle blev det och vi återförenades med tjejerna som vart på coola grejer som skydive dan innan. Vi planerade gottismiddag och inhanda vin, lyxsallad och eftis. En av dagen roliga surprises var Kristins utbrott när vi promenerat en evighet till några hot springs. Men det var värt. En lagom skakad öl och så kröp vi ner i det svinvarma vattnet. Vi kom tillbaka och fixa oss fina till den grymma middag. Oj så god den var. Nana ficka present av tjejerna och fick tårar i ögonen. Ett uno, hur bra? Och m&m. Bästa. Vi drog till rummet, spela och drack lite öl. Danskarna kom med två dannetjejer också. Sen drog vi till baren ännu en gång och ännu en grym kväll. Så grym att ingen vakna av väckarklockan, förutom jag.. tillslut. Sprang och väckte nana och kristin. Sprang ner till moa. Vi hade 25 min innan bussen skulle gå och vi sprang och sprang och vi hann..precis! Fnittrandes satte vi oss på bussen och hann andas ut lite grann innan det var dags för 2 timmars vandring. Vilken start! Vi såg fina snötäckta berg och två vattenfall. Tror nana var rätt nöjd över sin dag.

Annars då.. har inhandlat mössa, vantar, 10 par strumpor och en regnjacka. 

Var även nära på en fleece där ett tag också. Säger er lite hur kallt jag tycker det har blivit. Det är ju nya zeelands sommar. Vad kul att vi är kvar till hösten..hehe. Nemen lite varmt kan det bli när solen är framme och hoppas på surfing på nästa ställe. Idag har vi rest i 12 timmar. Helt sjuuuukt. Halvägs hem liksom. Vi är på sydön nu. Vi missa tydligen en storm (därför sen färja idag) så det var väl tur. Men mycket buss blir det ju. 

   Så vad tycker jag? Hade kunnat vara varmare men annars är det helt fantastiskt. Kullar och berg överallt. Massvis med grymma aktiviteter så pengarna bara flyger (appropå det pappa..hehe). Vi har hunnit såå mycket på så kort tid.

Nu är vi i Kaiteriteri. Nanas spontana reaktion när vi kom till stranden i solnedgången var att tjoa och stå på händer. Härligt.

Nu blev det en uppsats igen. Ops. Puss på er!

Tiden går fort. Cairns var spårat och kebaben var god sa nana. Vi trivdes mycket bra på nomads så vi flytta aldrig till partygilligans. Rocka dock det dansgolvet ett par gånger. Fick bland annat uppleva två ladys nights när killarna klädde ut sig (man gör allt för lite gratis champange va) och en poletävling. 

En natt tillbringa vi i cape tribulation(faktiskt ett fint ställe trots namnet). Bodde i världens äldsta regnskog. Hängde med christine, moa, sara och josefin så efter det pratar vi ibland göteborska med varann. Jag och nana tog en promenad på morgonen och ångra oss lite då vi insåg att det kunde komma upp krokodiler ur vattnet på stranden när som helst. Hade några (nervösa) skrattimmar i poolen med jättebadbollen och vi var rätt lättade att åka "hem" till cairns igen. Mötte upp Martine samma dag och vi var så Glada över att se henne. Vissa stunder har vi pratat om hur nice det hade varit om hon var med. Lucia har vi saknat också. Hon skrev att hon lyssnade på isak och tänkte på oss. 

Fast vi var sent ute lyckades vi boka en båt en av dagarna också. Vi åkte ut till det yttre revet av "Det stora barriär revet", snorklade och dök hela dagen. Heeelt fantastiskt. När jag dök och kom ner en bit blev jag helt amazed, vattnet var glasklart och fullt med olika färger och fiskar. Som tagit ur ariel. Tråkigt nog fick mitt dyk ett mindre bra slut då jag plötsligt börja flyta för mycket. Guiden hjälpte mig och plötsligt var vi vid ytan igen. När vi kom upp tryckte han snabbt ner mig vilket utlöste nån slags panikattack hos mig. Det var ju egentligen helt lugnt men när man väl har fått panik under vattnet är det svårt. Det rann någrar tårar innanför masken men jag gjorde hela dyket. Det var sen när jag hitta nana på båten som jag kunde bryta ihop lite. Sen kändes det bättre och jag insåg att det inte hade varit nån fara. Har aldrig hänt förut när jag dykt. Känner att jag nog vill dyka på bali sen så det där inte behöver vara det sista. Annars brukar jag vara stencool liksom hehe.

Så var det dags att säga hejdå till vårt älskade Australien. Det var på riktigt sorgligt. De tre månaderna som varit några av de bästa. Så mycket vi har sett. Så många vi har träffat. Det är verkligen på återseende oz. 

Återkommer om det nya spännande landet.