Det är inte klokt va, hur livet kan vara. Hur man ena stunden sitter på ett berg och ser ut över Queens town och i nästa stund slår in rosa rosor i brunt blompapper i Sthlm. Och hur klokt är det att jag har så mycket att smälta så att hjärnan jobbar på högvarv med drömmar nätterna igenom att jag tror mig ha upplevt saker som inte har hänt, medan jag på dagarna har svårt att förstå det jag verkligen upplever. För att inte tala om, hur klokt kommer ens livet bli, när man på några dar kan gå från att sitta intryckt i det guldiga barndomsrummet och genom några enkla beslut är påväg mot en annan stad med två egna frysfack och fyra nya korridorsvänner. Jag tycker om när saker händer. Har kanske börjat tycka om det fööör mycket att jag inte klarar av motsatsen. Men just nu passar det bra och som jag prata med morbror om, det är nu i livet det händer så mycket. Så jag låter det. Det är bara inte klokt.

SÅ har man satt sig in i hemma livet. Typ. Hade jobbat 14 timmar på tre dar och kom på att det var väldigt lite och att jag snart jobbar mycket mer och blir ännu tröttare. Men kör igång bara. Lika bra så hinner man inte tänka så mycket. Fast jag gillar ändå att tänka lite grann på allt som varit och allt som kommer nu. Men bara lite lagom. För jag är ju hemma i landet lagom fullt med köttbullar liksom. Överdrivet hjärnaarbete kan nog med all säkerhet dra igång en plan inom mig som innebär ytterligare månader av verklighetsflykt, för det har ju varit så skönt att bara vara och att göra och att uppleva. Att behöva ta ansvar, ta viktiga beslut, jobba och typ vara vuxen, känns ju inte riiiiktigt lika lockande. Men jag hittar nog charmen med det snart också. Ingen fara.

Så vad har hänt mina första dar i köttbulleland... fantastisk reunion med la familia. Lyckan som uppstod när ni alle stod där och krama mig hej(eller ja nästan, papsen var Ove ute vid bilen men han var där så det är okej!) Gudrunmys blev det en kväll och den tokan har jag saknat må du tro. Många härliga ansikten har dykt upp på torget för att hälsa mig välkommen hem. Partydagen vid namn Valborg lurade i krokarna och de väl smidade planerna(redan innan resan) om Uppsalahäng, gick av stapeln som det skulle. Jag hade det riktigt kul. Träffade halvis(som jag hade längtat) och fick äntligen träffa hennes närmsta också. Tjejerna verkade riktigt goa. Jag kommer trivas bra där bland Annie och de(exalterad tjej här borta). Senare under kvällen när eko började tömmas mötte jag Linda och Amelié som samlade på filtar de. Jag fick en som jag nog tappade bort väldigt fort. Men det var ju gulligt. Och korviskramar är riktiga favoriter det. Träffade Putte också. Vi sågs i härliga Yamba och Byron och så nu här. Det är tokigt och det var lite skillnad att cykla där borta mot i en snöstorm hemma i Sverige. Det höll båda med om. Men det var väldigt skoj att träffa honom igen och jag tror jag vet en till som gärna flyr tillbaka om våren ska hålla på att tramsa såhär.  

Idag blev det Annas spinningpass och som jag höll på att dö. Åh herregud. Nu är det inget mer latande. Gotta mig med nanasällskap och revenge efter ännu lyxigare club sandwish middag och fruktsallad. Bra dag. Daaaags att sussa.