Jag blir glad när jag känner igen namnet på ett läkemedel och vet vad det gör. Jag går och lyssnar på föreläsningar om abort och känner suget efter att lära mig mer. Jag blir helt tagen av kvinnors historier och känner att jag vill trycka in så mycket kunskap jag bara kan i min lilla skalle som jag sen kan använda för att hjälpa dessa kvinnor och en massa andra människor(av annat kön också såklart). Jag ska bli en grymt bra sjuksköterska har jag bestämt och jag ska tro på det. Sen kommer suget på barnmorska upp lite igen så ska fundera vidare där. 

Det är mycket eget ansvar att en läser det en ska och gör de uppgifter som är meningen att en ska göra. Det går lättare nu eftersom det känns intressant(det mesta). Jag känner att hjärnan är påväg att börja rulla igång på fullt alldeles snart. Jag är mer igång nu iallafall. Det känns bra att jag inte hade praktiken först så att jag hinner landa. 

Om ca en timme är det improteater på snerikes som gäller. Elinda ska också med, skojskoj! Var där förra veckan också och det var härligt att se alla igen plus att det var ett gäng nya för terminen som verkade skoj de med. Nu kommer det bli tvärtom, att jag saknar spexarna på Norrlands när jag imprar. En kan ju inte hinna allt. Hoppas att basketen dra igång snart också. Elinda hittade ett gäng tjejer som ska börja köra och vi hakade på, ska bli SUPERKUL. Som jag har längtat. Annars har jag sjuk träningsvärk i hela kroppen. Har testat campusgymmet med både Amanda och Emil och tror det blir dit jag drar mig nu när friskiskortet tar slut. Är SÅ trött på att träna själv.

Det var en superhärligt helg i Dalarna. Solen sken, mysigt häng med knasiga släkten och så fick vi med oss lite svamp hem. Jag och Emil såg till att göra iordning de direkt och passa på att avnjuta en kantarellmacka till middag, inte dumt kan jag lova. Jag längtar redan ihjälp mig efter honom. Då kan jag tillägga att vi sågs senast i morse, kommer antagligen ses senare ikväll när vi är klara på varsit håll och vi har även varit med varandra varje dag senaste tiden. Jag får inte nog. Det gör nästan ont att vara så kär. 

Hälsningar Kärlekstöntfrida

Se och häpna, två dagar i rad??

Jag har läst Annelis härliga reseblogg (http://hellonepal.blogg.se) där hon uppdaterar om sina 5 månader i Nepal där hon har praktik nu sin 5:e termin på socionomprogrammet. Jag blir alldeles varm inuti av att tänka på det, det känns så himla rätt för henne. Hon berättar en massa intressant om hur hon bor, vad hon får göra och vilka människor hon är tillsammans med där borta. Hon inspirerar sin gamla Afrikakompanjon till att anstränga mig mer för att kolla upp och ligga i för att att jag själv ska komma iväg på praktik eller projektarbete utomlands. Jag var på ett kort möte om detta häromdagen, men insåg att jag nog snarare kan läsa mig tilll den information jag behöver för olika stipendier, utbyten och så vidare, eftersom T5:orna var många där som hade lite "sista chansen" på sig och jag var mest ivägen haha. Jag är sååå peppad. Däremot har en annan slags planerad resa sakta börjat svalna i sin pepphet för mig... jag var ju sjukt taggad på att dra till Vietnam i vinter med Emil och möta upp Anneli och Cicci. Jag har numera insett att det är precis under min tentaperiod och jag misstänker att jag troligen kommer faila den tentan om jag istället spenderar tentaperioden i fantastiska landet Vietnam. ÅÅÅhh jag vet inte, jag vill ju ändå så himla gärna men det blir ju så tight.. :/ Nää, måste fundera så det knakar vidare. Jag är ju egentligen inte den som är den och säger nej till resa och äventyr. Så frågan är om jag tappat bort mig själv lite eller om verkligheten faktiskt bara kommit ikapp mig. Haha jag återkommer om detta. 

Nu när skrivandet ändå är igång så ska jag nog passa på att göra det jag egentligen borde göra och det är att plugga. 

Au revoir!

/En morgonrocks Frida

Hejhoppgalopp! 

Så här dålig har jag aldrig varit i min och bloggens relation, fyra månader har gått sen jag sist skrev. Inte klokt. Som du förstår kommer det vara omöjligt att ta ikapp allt härligt som har hänt(det är faktiskt mest en massa härligt som har hänt) men några små grejer kan jag nämna. En hel sommar har passerat. Jag jobbade på Dalens sjukhus i 9 veckor och har lärt mig så otroligt mycket. Nu blir jag nästan kaxig om någon frågar om jag kan ta ett blodprov eller sätta en kateter. Det var stundtals stressigt men också så roligt. Ska tillbaka och jobba om några veckor igen. Skoj. 

Festivaler har det blivit två av i sommar iallafall. Bråvalla i början tillsammans med förra gänget plus några till. Grymt var det och vi genomlevde tre årstider under dessa dagar men peppen bestod. Sedan var det sommarens fantastiska avslutning Popaganda sista helgen i augusti. Det var en avslutning på topp. Jag och Emil sprang fram och tillbaka mellan de två scenerna som tokar eftersom i stort sätt alla som var där var grymma. Några fick vi beskåda lite längre ifrån för att få i oss viktiga grejer som mat och såklart öl. Nöjd är jag definitivt. Har hängt ute på Säck i skärgårn med min godis två gånger och haft det underbart. Första helgen ger mig pirr i magen av att tänka på. Den andra var skojskoj med bla. paddling och även där pirr i magen. Han ger mig pirr i magen den mannen och jag är så förälskad. Sommaren har annars bestått av annat sthlmshäng med vänner och familj och det har varit finfint. Dock har en längtat tillbaka till Uppsala rätt så mycket ändå och vardagshäng med Mandis och andra knasbollar. Så när nollningen(och skolan såklart men betydligt mindre fokus har den fått) började var det underbart att se alla igen. Nu har två veckor passerat och jag har spenerat många härliga timmar tillsammans med rytmisk gymnastik-gruppen och alla andra. Bra nollning. 

Jag har inte riktigt hunnit tänka efter eller landa den här terminen ännu. Det har varit så mycket glitter, öl och annat härligt att en har glömt bort typ klinisk omvårdnad och sånt kul. Därför måste jag idag kolla upp allt som ska göras samt sätta mig med Mandis och plugga lite senare på nation. Om jag känner oss rätt så lär det bli 50% det och 50% annat blaj och mys men det är viktigt det med. Saknar henne typ fortfarande som i somras, fast hon är mycket närmre nu(jag som äntligen har förflyttat mig närmre) och nu ska vi äntligen börja vardagshänga igen. Som jag längtat. Annars drar väl allt möjigt annat igång som improteatern och sånt skojskoj. Jag är taggad på en ny termin, wopwop osv. Drar till Dalarna nästa helg med löjliga familjen och släkten, Emil tror det kommer bli som en sån där komedifilm när pojkvännen ska med första gången, det lär bli så hehe. 

Hejhopp gummisnopp och på återseende

Fridaaaaa