Kände bara att det var så passande i dessa tider. haha. 

Bara så lycklig nu. Nana sa att vi fått biljetter till NRJ:s live session. Lördag kommer lätt bli den grymmaste. Någonsin. Dessa två människor. Sammadag. Om jag får vara tönt. Vill vara henne och gifta mig med honom. Jag vill. Jag vill.

Satt och lyssna på den här. Tänkte på dig. Blev glad.

Sååå var man hemma igen. Kroppen värker. Hjärtat värker av lycka. En av de bästaste helgerna avklarad. Vart ska jag börja? Vi har haft det så jävlarns bra. Fint väder varje dag. Mycket skratt. Musik i överflöööd. Håkan var för bra så jag grät. Frida, Anneli, Nana. Tre lyckliga tjejer. Kärleken bara växte. Icona Pop ägde stället strand. Grymt. Vi hand i hand. Nana och jag var varma men ville att Ted skulle vara lycklig så fortsatte i några timmar. Monstertältet var riktigt nice att ha och väldigt eftertraktat. Vi är väl kända för byggandet av det i natten och våra fantastiska danser på alla ställen. Började med Sofies och Molly galna ben. Slutade i KAOS framför Hasslewannabe. Jag har haft det så himla kul och tror alla känner lika. Turistat till Långa Erik på Norra Udden. Lyxat med både vanlig och räkbuffé. Avnjutit många drycker i solnedgång/uppgång. Öl-land där rosét tog över ölhjälmen. Där räkorna sprutade ur Annelis öron. Där Fejkhåkan försvann(tack å lov). Där Nana lärde sig av mästarn Annie och blev racerförare. Där Håkan nådde våra hjärtan på riktigt. Där livet kändes enkelt och lyx. Där vi avnjöt en glass vid vattnet och undrade vad vi hade gjort för att förtjäna så mycket bra. Jag älskade att ramla borgholms glada gator fram mer er.

Vi stannade uppe till solen, ingen fick väcka oss förns vi var visare och äldre och vi sket i allt för vi älskade det!

Jag ser fram emot min framtid. För jag vet att allting ordnar sig, som jag och Anneli alltid säger. För det gör det ju. Och varje motgång är ju bara en lektion då man kan lära sig något nytt. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Fint diktade ord av Mr Hellström. För när det kommer sånna där motgånger så känns det ju som om man dör. Eller som om man vill dö. Nästan. Och om man vill leva, verkligen leva fullt ut, då måste man ha kännt på hur det är när det är förjävligt för att kunna njuta. Så tror jag.

Jag är omringad av så många fantastiska människor att jag nästan får tårar i ögonen när jag tänker på det. Om jag sätter på en grym låt nu med nostalgifeeling från forna tiden i mitt liv, eller som bara är sjukt bra, så börjar jag väl böla. Jag är bara så tacksam. Önskar jag sa det oftare till er.

Vi pratade med någon i Afrika om det minns jag. Hur viktigt det är för oss att ha någon att dela saker med. Han var från England och reste längt Sydafrikas östkust ensam. Han sa att han fått så mycket av att resa ensam och lärt sig otroligt mycket om sig själv, men han avundades oss galet mycket som skulle ha vår fantastiska resa att dela med varandra efteråt. För så är det. Någon som aldrig varit med skulle aldrig riktigt förstå känslan där och då även fast man berättar. Jag och Annie kommer alltid ha den att dela och det är grymt.

Jag vet att framtiden har mycket att överaska med. Jag kommer fortsätta dela saker och upplevelser med människor jag älskar(och inte direkt älskar) och det kommer vara underbart och helvetiskt(om det är ett ord). Det är bara att vänta och se. Så då är det bästa att njuta och le. En vacker dag går drömprinsen ner på kne(jag är inte så mycket sthlmare men det rimmade) och vips, en bulle i ugn och ni/vi bli tre.. ååkej innan jag spårar med mina ooootroligt fina rimm så vill jag bara påpeka att inlägget var serriöst. Till en början i alla fall.

Som pricken över i:et eftersom den passar in som grädden på moset i detta inlägg, ska jag länka en av mina stabila favoriter som berört mig som tusan

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som
betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken
slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När
vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag bara älskar min mamma ännu mer när jag kommer hem och hon ler mot mig och säger att jag ska lyssna. Från min gamla cd-spelare uppe på skåpet i köket hör jag toner från ett efterlängtat album. Mamma har köpt Håkans senaste skiva och inte nog med det, under det ligger Miss Li:s nya också. Mamma du är bäst.

Funderar när jag ska avslöja mig. När jag ska släppa in någon annan. En blogg är väl rätt onödig utan läsare? Men det gör inte så mycket tycker jag haha. Ska väl släppa den fri när jag ska åka i alla fall. Då blir det ju någon slags reseblogg. (Som min och Annelis www.afafrika.bloggplatsen.se . Grym ska ni veta. Vi har även en "eftertidsblogg" www.detordnarsig.bloggplatsen.se. Också mycket trevlig) Har förresten börjat snacka med nana ordentligt nu om resan, senast idag på jobbet samtidigt som vi försökte underhålla en hög sexåringar Och dricka kaffe samtidigt. Tack gode för att vi är kvinnor va.

Lyckades precis skicka in en hetssökning på utagning.se(efter serriöst 35 försök vilket jag bara får skylla mig själv för). Söker socionom i Uppsala bara att jag vill vara som Annie. Haha ne skoja men det var det första som dök upp i huvudet när jag skulle välja mellan alla min (tusen) alternativ. Så den fick det bli. Men dit ska jag ju ändå inte i höst så det är lugnt men bara in case. Kanske nästa år.. vi får se!

Hoppas på en reunion med Afrikagänget. Kanske till och med nallar från reskassan och satsar på London så vi kan crasha Kris place. Eller så kommer de hit. Vore ju sköj vilket som!

Nu ska jag se om mannen vill prata med mig i luren. Ska väl ha date denna vecka med hehe. Gos.

Nu lite Gudrun love som avslut. I Love You babe.

Jag saknar att ha ett band. Det är så kul. Blir så inspirerad av duktiga människor. Idag skulle calle spela in sina egna låtar som han spelar med ett av sina (tusen) band och det lät ju mer än asroligt. Ser fram emot att höra hur det gick och resultatet.

Igår var vi på "Mest" på Götgatsbacken där Lisa "the DOer" hade samlat folk för att hänga, byta ord och njuta av alkohol innan hon drar långt bort (igen) och jobbar nånstanns där livet är fantastiskt. Lika fantastiskt som här då men man kan inte låta bli att vara avis va! Många skojiga ansikten i en fin blandning. Lite kul (så här i efterhand) när kusinen min, omringad av ullsan och mickis med fniss, frågar ut mig och mannen vad som egentligen försigår. Min kusin är bra härlig och rak ibland..

Jag kommer gråta har jag fått höra. Jag tror nästan det också. Håkan har fått mina inre känslor att kastas åt olika håll många gånger. Mycket troligt att de kastas utåt när vi står där i sommar, jag och min andra halva, på öland med den urgoa mannen studsande runt på scenen. Ser fram emot det galet.

Tack och adjöss för denna gång. Snart är mickis här och vi ska ha en asm middag.