En nytt steg i livet. Jag har sett fram emot det väldigt länge. Jag har gått och trampat ett tag och räknat dagarna. Fixat och trixat. Jobbat lite. Packat lite. Hängt med bästa människorna. Men det är när det väl är dags, det är Då som en måste inse också. Jahapp, då är det här i Uppsala man ska ramla omkring och leva livet(och skaffa sig en jävla massa kunskap ofc). Det kan jag nog leva med. Fjärilar i magen och sjukt taggad.  

 Just nu är jag världigt förvirrad men ändå beslutsam. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på men jag försöker ändå stapla fram på det viset jag tror är bäst. Jag förstår inte hur människor kan handskas med all information. Kan de bara ta in allt eller har det något fantastiskt filter som väljer ut det de ska ta in? När jag tänker efter så måste det ju vara så det funkar. Folk har sitt egenformade filter som de andvänder på allt de upplever. Detta samlar då ihop till deras egna tankar och åsikter som just de står för och som de sedan använderför att bygga sin syn på världen och hur den ska styras osv. Så då är det upp till mitt filter att visa vad det går för..

Men om allt låter så ofattbart dåligt men samtidigt så otroligt fantastiskt, hur fan gör man då? Vilket ben ska en stå på eller vilket öra ska en koppla på?

Jag vill kunna säga att en ska kämpa oavsätt hur tveksamt det än känns. Att en alltid ska tro på en själv och det en tror på till hundra procent för att skapa förändring. Jag vill säga allt det till mig själv också. Jag känner mig bara lite förvirrad. Jag vill säga att alla ska stå upp för orättvisor och stå EMOT en ohållbar värld, en värld där det viktigaste har glömts bort, kärleken. Jag vet att tvivel förstör och utan kämparglöden går det aldrig. Jag vet också att egenligen Vet jag ju vad jag tycker och vad jag vill. Men det är bara så mycket att ta in och förmycket tar över och gör mig så förvirrad.

När vi idag lever i en värld som snart inte kommer existera om vi fortsätter i den här konsumtionstakten, där bomber kan falla över oskyldiga barn och vuxna som aldrig har valt att födas där de fötts eller där ledare kan ljuga befolkningen rakt i ansiktet för att skydda olaglig massöverbevakning , då proppas jag full med information som inte bara gör mig förvirrade utan också får mig ofokuseras och som i sin tur infekterar mitt filter som jag ständigt försöker få någon bukt på.

Med mitt skakiga och ej felfria filter vänder jag mig nu inom landet och dess störta händelser, valet, och jag är såklart fortfarande förvirrad(är nog inte ensam om det). Men mitt ibland alla siffror, resultat, lovord och tjafs inser jag ändå något. En kan forsätta lägga fram resultat och procent, prata om minskade förtidspensioner hit och ökat antal jobb dit, det kommer alltid vara problem någon annan stanns och i mina ögon finns det ett större problem som behöver besegras först. För om alla människors lika värde inte tas på allvar, spelar det ingen roll hur många studentbostäder som ska byggas, hur mycket bensinen ska kosta eller om akassan ska höjas, vi har inte råd att hoppa över det problemet mer. Jag vill inte leva i en värld där rasism och främlingsfientlighet växer på det här viset. De må vara stora visioner med en del oklara raka lösningar, men jag tror lösningen ligger i människors inställning och det är inte det lättaste att ändra på. Kan ju inte byta ut allas filter till F!lter på en pisskvart liksom. Men jag vet i alla fall vart min röst känns viktig i en förvirrande verklighet som dagens. En röst från hjärtat. En för kärleken.

Ibland är det fest. Snart är det val. Jag älskar att gå på festival.

Stockholm pride 2014. Firar kärleken.

Jazz på Ågesta bistro festivalen.

Sofia levera som vanligt och känslorna tog över i regnet.

Köfest på kullerstenarna är obligatorisk. Rehab vol. 9

Gudrun med sin rosafamilj. F!nt

Indra och jag rosa, men framför allt glittriga med stjärnor. Stampen leverera igen!

För att feminism behövs och kärlek är till för alla.

Stående ovationer till fantastiska misfit. Sofie och gänget inleder pride grymt.

Jag och korv på vifs igen.

Djurgården, parkteatern och popaganda. Vilken dag.

Bästa sättet att leva på.

Man tackar ju inte nej till efterfest. Speciellt inte på balkong med soluppgång.

Jag kanske inte skakar hela din värld, men är det det du vill längt innerst inne?

Hejsan på dejsan. Tänkte att det här var ett perfa tillfälle att förstöra mitt försök att gå och lägga mig i tid fast jag typ är stööört trött. Vad gör jag inte för alla mina 15000 läsare(minus 14997)?

Fick lite halvpanik efter en hel helg i min säng hostandes och alldeles(alldeles alldeles) ensam(1 av 54 helger päronen inte är hemma och den lyckades jag tima in såklart). Trots heshet gav jag min innåt city för säsongsavslutning av biljarden. Japp, vi är lite för seriösa för vårt egna bästa men kan ha värvat några till som är lika bra som oss. Fick äntligen träffa denna Karin som både är superbra polers med Indra OCH min Anneli. Hur liten är inte världen?

Tänkte mig några smaskig tillbakablickar från min sommar i bilder härnäst så låter jag de berätta lite om mitt underbara liv..

Me and korv.

Hos Pelle. Grillning. Lekar. Kärlek. Tjejer. Mer tradition.

The grillmasters

Fast egentligen är Anneli bäst. Vi är sjukt lyckliga efter baba.

Mickis kom med skumpa och vi fira att jag kom in. Fett.

Kroppsligt häng på långholmen. Lyckligt bakis varenda en.

En överbefolkad taxibil.

Utstrålar ungdom, lycka och glädje.

Födelsedag och så mycket love <3

Vad gör vi ikväll, när de andra sover?