"Det blir aldrig värre än pinsamt". Så sa Björn Kjellman. William Spetz sprudlande lilla serie på svt play tänker jag ha med mig när saker känns lite läskigt. Alla har tvivel på sig själva. Det här med storspex har känts lite läskigt fram tills bara häromveckan. Vi är igång med scenerna och jag är taggad. Har förresten blivit stammis på svt play. Bra grejer.

Nollningen var super. Många bra kvällar som är för många för att jag ska orka berätta. Mycket ramsor och tjoande. Mycket glitter. Mycket kärlek. Mycket drama. Mycket så som det ska vara. Men ja, grymt var det och har hittat ett grymt gäng som jag hoppas det blir mer häng med. 

Praktiken har varat i två veckor och nu är vi inne på tredje och sista för den här gången. Ska tillbaka senare i terminen i tre veckor till. Finns mycket att säga. Mycket nytt har det varit. Jag har lärt mig mycket och har insett att det är sjukt mycket mer att lära. Men jag har inte blivit avskräckt i alla fall, trots att min vårddebut blev på ett palliativt boende. 

Människor har fyllt år på löpande band. Tydligen gör folk det och det gillar jag för då blir det kalas. Towe firades med middag i Sthlm, Anton med korrefest i Floggan och Anniepanni hade spårad förfest och Upplandsutgång(dock kom alla in utom hon höhö). Treeevligt. Var också megatrevligt i lördags. På hjärtdagen blev det middag med Anneli, Agnes och Sofie. Sedan en välordnad och porrklubb-belyst kärlekskorrefest. Drog vidare ut och som vi befarat ville typ ALLA andra också in dit vi ville. Så vi drog till vdala. Helt ok. Med kebaben i högsta hugg blev jag Annelis hemsläpp och vi hade ett fantastiskt mysigt dygn. Puss på halvis. 

Lyssnar på Fridalistan som en gullig prick har gjort åt mig. Måste göra en lista åt honom snart också. På något läskigt sätt känner jag mig mig glad. Det känns knäppt att jag känner att det är dåligt att jag känner mig så glad. Yepp, krångligt låter det men får väl hoppas att det inte blir just det. Haft nog med krångligt. Vi får se. En dag i taget.