Livet leker. Just nu är jag superförkyld vilket är ganska irriterande då jag är sjukt rastlös och inte ens kan cykla till skolan utan att få andnöd. Inte kan jag spela basket eller hänga på campus heller. Prutt. Satsar på att bli frisk till torsdagsimprot i alla fall. Vill ju träffa de små fisarna som jag hängde med en hel helg ute i rävsta naturreservat. Teaterhelgen var sjukt skoj och mysig. Tankar som sattes igång hos en själv om impro, teater och faktiskt tankar bara om en själv också(en riktig svängom i ens huvud). Rökmaskin, trippelhångel, matlagningskaos, snapssånger, kärlek och såklart en massa teaaater. Ser fram emot Storimpro också som är när teaterföreningarna går ihop och har impro tillsammans, perfekt så jag kan flumma med alla mina teatervänner samtidigt, buuus. 

Innan detta irriterande insjuknande har jag varit på lite olika pass på campus för att testa. Bootylicious rulle Ass n´Abs var ju en klass för sig och alltså i en bra klass i mitt tycke. Jävla träningsvärk i röven fick en verkligen. Ska samla kraft till challenge som jag har förstått ska vara kämpigt. Vore skoj att testa nåt av Johans pass också som är en snubbe som har börjat gå på improt och som jag hängde med när vi var och såg på teater förra veckan. 123 Schtunk är ju kung. 

Det är inte lätt att få ihop det med kömpisarna. Alla har 1000 olika saker för sig och jag är inte sämre jag(förutom när jag är sjuk och raaaastlös). Nu när klassen dessutom är uppdelat i tre grupper ser jag ju bara en pyttedel de få gångerna jag infinner mig på BMC. Det är ju inte helt ovanligt att en sitter hemma framför en webbföreläsning istället(??!!?whyyy liksom). Men jag märker hur jag verkligen uppskattar när jag väl stöter på folk och nästan lite stelt klämmer mig fast med de bara för att jag är glad över att se de. Ser fram emot lite fester som ändå är planerat för närmasta tiden och en vet ju hur ssk kan festa. 

Det kanske inte är den roligaste delen av året men jag försöker få mig själv att öppna upp ögonen lite mer och vända på det. Som när jag och Emil var ute på en krispig(han sa det ordet typ 10 gånger och jag håller med om att det är ganska bra) höstpromenad i flera timmar i lördags. Jag räknade upp bara en massa positiva saker med hösten. Sen försöker jag tänka på den här tiden som mer än själva årstiden. Jag tänker på den här tiden i mitt liv och kan inte låta bli att bli alldeles varm inombord(trots att det är superkallt just idag, och ja jag fryser om tårna och JA näsan rinner...men..), för jag känner att jag bara borde njuta. Jag trivs superbra i denna stad. Jag pluggar till något jag verkligen känner att jag kommer bli bra på. Jag har sjukt många härliga människor omkring mig som förgyller mina dagar. Jag älskar en underbar person och han älskar mig. Jag får göra det som jag tycker är allra roligast på min dyrbara tid OCH jag är rätt så säker på att om 10 år så ser jag tillbaka på den här tiden som helt jävla mega awesome! Därför så ska jag bara njuta, lyssna på Emmas och någras sexprogram i studentradion, skicka en snap, fylla min kyl med mjölk och öl(mjölken går faktiskt åt snabbare tro det eller ej), skratta tills jag får ont i magen, gråta när jag känner för att gråta, och bara vara. Så jävla skönt. 

Med detta sagt ska jag nu snyta mig, sätta på en kopp te och krypa ner med orange is the new black i soffan. 

Jag bjuder på en varm och minnesfull bild på mig och Emil från när vi var på popaganda festivalen i somras. Det var också tider det. 

Puss på nosen från Frida

<3