Lyckan då jag fick en kram av Adam. Japp det fick jag och JA jag kan inte dölja min otroliga förtjusning. Faktiskt NEJ det var inte jag som kastade mig på honom(förstår om ni inte tror mig) utan det var han som tyyyp kände igen mig(tjejerna var säkra jag mest förvirrad) och la till en "du får en kram också" när jag med min falsettröst körde en "grymt spelat"-highfive. År&Dar var grymma i måndags. Vilken stämning. Det här lever jag länge på.

Träningen är igång och jag vet inte huur vi ska kunna hålla i det här på resan. Nanna köttar ju milen och jag är inte riktigt där(?!?!) men snart. Jag undrar hur jag ska undvika att springa vilse. Sist jag gjorde de var fan jobbigt. Familjeresa i Danmark och ALLT såg likadant ut jag svär. Men det blir bra. Det jag kommer sakna mest är väl gymmet. Ojoj här står hon och försöker inbilla sig själv att hon kommer sakna gymmet av alla saker.. men det är faktiskt kul när man är igång och vi kör våra grejer. Vi får väl hålla utkik efter utegym och sånt.

Annars känns väl läget typ under kontroll. Kanske lite på gränsen till panikstress men än så länge stressad bara. Barnen har lov på jobbet. Det innebär bus i gympasalen och filmvisning med popcorn och saft. Jag klagar inte. Bara 2 och en halv vecka kvar med de. Jag kramas och busar så mycket jag orkar.

Nu ska jag kolla på uppdrag granskning. Intressant skit. Puss

Jag har också varit uppe bland molnen

Joo jag hann visst träffa de. Vi alla satte oss på ett fik idag vid Karlaplan och prata av oss lite. Sofie hade med sig en Markarydkompis också. Trevlans. Jag skulle kunna sitta på ett fik, och bara prata eller bara vara, hur länge som helst. I timmar och bara va. Myspys. Vill åka till typ Berlin eller Köpenhamn eller nånstanns och ba göra det nån dag. Btw, har smidat små busplaner om flytt till Köpenhamn("Den underbar staden")efter resa. Smider vidare. Vi alla kanske lyckas dra en spontanare till Uppsala(igen:D) på fredag också. Och undrar om Malmöbon vågar sig till Sthlm snart. Hoppas verkligen till ölhänget men vore ju kul att hänga med han annars också.

Jag har träningsvärk i heeeela kroppen. Känner mig väldigt nöjd. Jag och Nana biffa oss rejält igår. Man måste ju förberedda sig för det kommande halvåret. Skulle köttat spinning imrn. Faktiskt mitt favvopass MEN vi har smidat nya, bättre(!!) planer för måndagskvällen. År&Dar på Mosebacke och kvällen är stämplad lyckad.

Uppsala är en fin stad. Mina vänner är också fina.  

En dag gör en glad. Den är så fin den filmen. Den ger en lite hopp på nåt vis. Jag, Josefina och Nana såg den hos Nana ikväll. Vi åt middag och såg idol med mickis innan. Bra kväll.

Veckorna går. Var i Uppsala förra helgen. En helg som fick hjärtat att må bra. Annie, jag och Mollsan umgicks i drygt ett dygn. Vi gick på rundvisning i Maggios stad. Sjöng och dansade till Maggio hela natten (typ), pratade om allt mellan allt och hade det fasligt bra. Tha gang var inte riktigt fulltaligt och är rädd att det inte hinner bli det innan the big trip men jag ser de alla igen innan jag drar i alla fall.

Om ni undrar så levererade Slakthuset. Hann även med en stängning på Imperiet med Milla förra veckan där festen fortsatte i hennes bästa våning på alla sorts språk. När man väl är spontan så är det väl lika bra att använda all energi tänkte vi. Värt.

Har haft serious möte med föräldrarna om förändringarna och idag kläckte vi nyheten för barnen. Vågar inte erkänna att jag gått och haft lite ont i magen för detta. Det är skönt att det är gjort och jag tror vi alla kommer inse vad det egentligen innebär precis när det är dags för hejdå. Är det okej att gråta framför 6åringar? Man kan ju inte skylla på glädjetårar heller. Jag fick strikta order om att skicka kort. Eftersom det var "Oh my god" långt ifrån Sverige så skulle jag skicka nya om de första inte kom fram. Jag kommer sakna de, galet mycket.

Meen då till en liten detalj som jag inte längre kan ingnorera. Klockan är över 12. Det är mindre än en månad kvar. Jag känner hur febern stiger. Måste betala försäkringen. Måste rensa ut mitt rum. Måste krama alla. Sen kom jag på, Jag och Annie är ju så bra. Det ordnar sig

Det är svårt att koncentrera sig. 48 dagar. Idag hade jag planering och fick ändå en del bra idéer. MEN jag flög ju iväg hela tiden. 48 dagar bort. Hur innerligt jag än inbillar mig att vara i jobbet eller något annat så är jag alltid lite påväg nu. Märker att jag kramar lite extra på de nära. Förutom idag då när de räckte med att pappa var nära för att jag skulle bli irriterad på honom. Stackarn. Det är ju bara hans hormonella dotter som åkt tillbaka till tonåren lite. Skyller på avsaknad av (ONATURLIGA)piller och kroppens naturliga reaktioner..eller nåt. Försökte förresten predika lite miljövänligare(och nyttigare) mat samt tvättmedel och liknande till la familia. Fick ett hugg tillbaka om att jag ska sluta duscha så länge, skita i att resa flyg till andra sidan jorden och att jag i sånna fall får lämna bilen hemma imorn till jobbet. Ska nog tänka igenom min predikan nästa gång.. Men jag menar även jag försöker bättra mig.

Vissa stunder så blir man lite djup. Linda fattar vad jag menar. Man känner sig lite som i en film. Jag var så när jag kom hem idag. Vad jag gjorde de två första timmarna är oklart men djup, det var jag. Jag kände mig lite poetisk(av någon tokig anledning). Satt och tippade vid backen ner till deppen men klev inte riktigt över. I alla fall. Ibland kan de bli så och det kan ju vara skönt. Det är då det kan vara livsfarlig men också livsnödvändigt att lyssna på bra musik. Ni fattar nog. Btw, bästa prat med korv.

Och det där med bra musik. Det var det lite brist på senast tycker jag. Till och med för mig var musiken lite för alternativ. Eller musik, jag skulle kalla det ljud. Jag, Nana och Ulrika från jobbet satt på ett riktigt nice ställe på Götgatsbacken i lördags. Trevlans. Sen drog vi till Marie Laveau. Allt var toppen förutom ljuden. Känner oss revanschsugna och satsar stenhårt på Slakthuset på fredag. Jag måste få dansa av mig lite djuphet.

Träffa Gudrun i helgen. Tänkte på när vi var små och sprang ut till gungorna eller cyklade jämt. Nu bor vi lika nära men så mycket har förändrats. Men det är alltid vi. Det är skönt.

Och från ingenstanns. Insåg nu hur fin twittericonen är. Fågeln blir asfin svartvit på min mobil. Och ja, jag har sovit ordentliget, och nej jag är inte hög. Jag är bara lite djup. Och juste, jag har insett. Allt har ett slut. (psst, det visste jag redan).

Hejdå

Jag bara går på. Lite för fort för att hinna tänka. Lite för fort för att hinna fastna. För fort för att hinna känna.

Hon sa nåt om det, att hon lever någonstanns mellan den där ångesten att misslyckas och lyckan att lyckas. Mitt i det där onda i magen. Att inte veta. Att gunga fram och tillbaka. Där är jag med.

Jag är rädd för att öppna ögonen. Så jag blundar tills jag skymtar lyckan.

Jag är inte den som klagar. Jag brukar inte det. Men VA FAN. Låt mig bli frisk. Alla är sjuka på jobbet. Själv har jag pallat mig upp varje dag trots min kvävande hosta och snörvlande. Inte alls beroende av pengarna.. inte alls. Jag tror också att jag tror att om jag viker ner mig blir det ännu värre. Som att sjukdomen då verkligen lever ut och loppan. Det är bara att pina vidare. Bor/sover hos Josefina den här veckan. Jag älskar både hennes lägenhet och katter så jag ställde gärna upp när hon skulle iväg på jobb. Har haft det supermys.

OKEJ, nu ska jag berätta lite om det som fått mig att leva den här veckan. I vanliga fall är det den kommande resan. Men den här helgen fick mig att riktigt flyga på moln så det har hållt i sig lite och muntrat upp i hårda stunder (typ när de vägrar gå i led och man har lust att skrika och stampa i marken med foten ända tills mamma kommer som en annan 4-åring). Jag, Josefina och Nana åkte ut till Vällingby i lördags eftermiddag för att se på År&dar. Kändes härligt att äntligen se de live. Inte nog med det så fick man en liten pratstund med de efteråt också. En fnittrig 14-åring som inte kunde sluta stirra på Adam(aka jag) fick en lång kram av honom då hennes efterblivna vänner(puss på er, bra gjort) tog en halv evighet på sig att ta bild. Sen fick hon bandnamnet på sin tygpåse och efter lite småprat flög hon på moln därifrån, helt tagen av hans blickar och värme. Efter misslyckande uppstalkning av hans tjejs insta, tillbakatagande av dödshot(det var kanske lite väl) och intensivt ignorerande av den otrooligt bländande förlovningsringen så insåg jag tillslut att Adam Pålsson får förbli min drömman. Men jag fortsätter drömma.

Dagen hade bara börjat. Jag och Nana gled på kvällen till Café Opera där NRJ hade sitt 20-årsfirande. John Newman va bra. Daniel Adams-ray va grym och Veronika Maggio var Bäst. Jag hade kunnat peta henne i magen. Dra i hennes jacka. Ta hennes hand. Så nära var jag. Men jag bara stod, sjöng, gunga och njöt. Lycklig tjej. Två från nya plattan, ej släppta, spelade hon. Den här veckan släpper hon två varje dag och på fredag är den fullständig. Jag är nöjd än så länge.

Efter maggio var det Nause, Envy m.fl men vi stanna inte så länge. Vi drog till dannebrogen och åt pölse och drack dansk öl istället. Bra ställe förutom musiken så vi sjöng egen. Så ska nog inte gå dit igen.

Håller på att boka festivalbiljetter i Australien. Vi kommer vara där under två bra säger Perth-tjejerna. Den som var nere på stranden tyckte jag lät mest instressant. Det kommer bli grymt!

Hårdare än asfalt ville jag va.