Hej. Jag unnar mig lycka. Jag kanske är en sån där äckligt positiv person som personer som älskar att vältra sig i negativitet hatar. Klart jag klagar, suckar och inte skrattar konstant. Men jag har insett vad min lycka är. Här och nu. Med alla er som jag gillar och älskar. Fan vad kalas.

Ville bara säga att jag är impad på hur många starka, grymma och underbara kvinnor det finns och hur många av de som finns omkring mig och som dessutom är mina härliga vänner. Puss på er ni är bäst och så jävla snygga. Vi fortsätter kampen osv.

Hola alla människor!

Yes jag lever som aldrig förr men tyvärr inte bloggen så mycket. Därför kände jag för att bara glittra över lite av mitt liv på bloggen så den inte dör ut helt. Jag vet att du tycker om det så mycket mormor. 

Tiden är konstig tycker Emil och jag kan inte annat än hålla med. Den här tiden förra året höll vi på att datea som bäst. Ett ÅR sen! Snart är det ett år sen vi blev vi på riktigt. Insaaaane. Jag går termin 4 på programmet. Bara 2 kvar sen!! Isabell ska ha barn(!!!!) och Amanda flyttar ihop med Anton. Bara jag som låtsats vara vuxen? kanske är vuxen, men vägrar finna mig i det? Eller bara så där halvvuxen att jag väljer mina vuxendagar? Oavsätt så går vi ju mot äldre tider jag och mina vänner. Detta trodde jag ju inte skulle hända, eller i alla fall inte NU!

I lördags döptes Henry och det var fint. Jag hade lite svårt att ta till mig mig allt för prästen var väldigt Gud hit och Gud dit(kanske prästens grej jag vet men en del anpassar sig lite vilket den här inte riktigt gjorde). Men när jag såg de stolta föräldrarna och Emil som gudfar stå där framme och sjönga "Du vet väl om att du är värdefull" rakt till Henry, då tryckte tårarna på. Helt sjukt att bli förälder egentligen. Till och med jag får moderkänslor för den lille gossen och vill skydda honom(Emils uppgift det där med att omfamna osv) så kan jag typ inte tänka mig vad Anton och Sofia känner. Jag längtar galet till att vi är barnvakter. Pontus och Anna var smarta att ge det i doppresent de busarna. 

Om ett år står jag glad(och skräckslagen) inför min examen alldeles snart och då ska jag ut och rädda liv. Känner mig otroligt taggad men också lite rädd. Jag har haft min långa praktik precis. 5 veckor på hjärtintensivavdelningen (HIA) och det har varit SÅ kul. Så kul att jag sökt jobb där nu och att jag absolut kan tänka mig att jobba där när jag är klar. Alla är så jävla duktiga och det är spännande med hjärtpatienter. Från den här veckan har jag mina korta placeringen. Den här veckan är jag på öron-, näsa- halsoperation. Idag fick jag stå steril med operationssyrran och jag kommer väl drömma om att hålla mig steril inatt. Det hade Elinda gjort sa hon. spännande. Op.syrra skulle jag också kunna tänka mig längre fram i livet. Nästa vecka är det psykiatrin tror jag. Inte små vändningar här inte. 

Det var trög start på basketen den här terminen men igår blev det äntligen lite lir. Jag min knäppis har fortfarande ont i handlederna men körde på ändå och det gick bra. En har tappat lite kondis efter att ha tränat mindre i och med handen men som tur var var jag inte ensam om det så tempot var rätt jämt. Vi får lite strötider vecka för vecka och nästa är i A-hallen på fyrishov, APstor haha. Det är så skönt att få köra lite!

Nä nu ska jag påbörja någon middag och kanske ritinviga min UNDERBARA målarbok som jag fick av Emil för att han älskar mig så. Vuxenmålarbok är det tydligen. Så jag antar att jag är liiite vuxen. Sen hoppas jag Annipanni har tid att ses.. vi bor ju så nära att en kan krypa till varandra och ändå är vi så dålig på att ses. 

Puss och banan

Frida

Heeeeey där ute i höstens friska vindar!

Har lite svårt att slita mig från Emils gosiga säng och från serietittande. Idag har jag typ inte gjort något annat än det plus ägt på quizcampen(läs hurrade högt när jag fick min första vinst av typ 7 matcher..). Egentligen borde jag kanske göra något. Läsa på eller öva, vad vet jag. Det enda jag vet är att på måndag gäller det, då sätter 5 veckors praktik på rehabilieringsavdelningen på Ackis igång och då jäklar. Jag kommer tillslut ha mina egna patienter, jag kommer få rapporera, injicera och verkligen Agera som en riktig sjuksköterska. Det här gör mig skitnervös men också jättetaggad. Det kommer blir grymt och jag ska bara suga åt mig all kunskap och pränta in det i hjärnan och i händernas finmotorik. 

Fast det bara är tisdag idag är jag redan taggad inför helgen. Emil ska ha 25-års kalas här på fredag, Ja, kalas som i ballonger och gräddtårta. Sen blir det en jäkla match på bowlingen efteråt. Skojskoj. På lördag har Nana och Jossan inflyttningsfest i Solna. Det kommer blir awesome och en massa goa kommer. På söndag, Emils 25årsdag(och farsdag jag vet), vaknar vi upp, troligen rätt så slina, i Farsta. Mer än så tänker ja inte berätta då det finns en liiiiiiiten risk att han läser det här och det vore ju supertråkigt att förstöra the surprise liksooom. Det kommer bli underbart hoppas jag på i alla fall. 

Nu ska jag fokusera allt jag har för att trolla bort den här hostan så att jag kan boxas med min baby mandis imorgon. Kanske lite kulemux-medicin hjälper. 

Kraxande Frida

Livet leker. Just nu är jag superförkyld vilket är ganska irriterande då jag är sjukt rastlös och inte ens kan cykla till skolan utan att få andnöd. Inte kan jag spela basket eller hänga på campus heller. Prutt. Satsar på att bli frisk till torsdagsimprot i alla fall. Vill ju träffa de små fisarna som jag hängde med en hel helg ute i rävsta naturreservat. Teaterhelgen var sjukt skoj och mysig. Tankar som sattes igång hos en själv om impro, teater och faktiskt tankar bara om en själv också(en riktig svängom i ens huvud). Rökmaskin, trippelhångel, matlagningskaos, snapssånger, kärlek och såklart en massa teaaater. Ser fram emot Storimpro också som är när teaterföreningarna går ihop och har impro tillsammans, perfekt så jag kan flumma med alla mina teatervänner samtidigt, buuus. 

Innan detta irriterande insjuknande har jag varit på lite olika pass på campus för att testa. Bootylicious rulle Ass n´Abs var ju en klass för sig och alltså i en bra klass i mitt tycke. Jävla träningsvärk i röven fick en verkligen. Ska samla kraft till challenge som jag har förstått ska vara kämpigt. Vore skoj att testa nåt av Johans pass också som är en snubbe som har börjat gå på improt och som jag hängde med när vi var och såg på teater förra veckan. 123 Schtunk är ju kung. 

Det är inte lätt att få ihop det med kömpisarna. Alla har 1000 olika saker för sig och jag är inte sämre jag(förutom när jag är sjuk och raaaastlös). Nu när klassen dessutom är uppdelat i tre grupper ser jag ju bara en pyttedel de få gångerna jag infinner mig på BMC. Det är ju inte helt ovanligt att en sitter hemma framför en webbföreläsning istället(??!!?whyyy liksom). Men jag märker hur jag verkligen uppskattar när jag väl stöter på folk och nästan lite stelt klämmer mig fast med de bara för att jag är glad över att se de. Ser fram emot lite fester som ändå är planerat för närmasta tiden och en vet ju hur ssk kan festa. 

Det kanske inte är den roligaste delen av året men jag försöker få mig själv att öppna upp ögonen lite mer och vända på det. Som när jag och Emil var ute på en krispig(han sa det ordet typ 10 gånger och jag håller med om att det är ganska bra) höstpromenad i flera timmar i lördags. Jag räknade upp bara en massa positiva saker med hösten. Sen försöker jag tänka på den här tiden som mer än själva årstiden. Jag tänker på den här tiden i mitt liv och kan inte låta bli att bli alldeles varm inombord(trots att det är superkallt just idag, och ja jag fryser om tårna och JA näsan rinner...men..), för jag känner att jag bara borde njuta. Jag trivs superbra i denna stad. Jag pluggar till något jag verkligen känner att jag kommer bli bra på. Jag har sjukt många härliga människor omkring mig som förgyller mina dagar. Jag älskar en underbar person och han älskar mig. Jag får göra det som jag tycker är allra roligast på min dyrbara tid OCH jag är rätt så säker på att om 10 år så ser jag tillbaka på den här tiden som helt jävla mega awesome! Därför så ska jag bara njuta, lyssna på Emmas och någras sexprogram i studentradion, skicka en snap, fylla min kyl med mjölk och öl(mjölken går faktiskt åt snabbare tro det eller ej), skratta tills jag får ont i magen, gråta när jag känner för att gråta, och bara vara. Så jävla skönt. 

Med detta sagt ska jag nu snyta mig, sätta på en kopp te och krypa ner med orange is the new black i soffan. 

Jag bjuder på en varm och minnesfull bild på mig och Emil från när vi var på popaganda festivalen i somras. Det var också tider det. 

Puss på nosen från Frida

<3

Jag blir glad när jag känner igen namnet på ett läkemedel och vet vad det gör. Jag går och lyssnar på föreläsningar om abort och känner suget efter att lära mig mer. Jag blir helt tagen av kvinnors historier och känner att jag vill trycka in så mycket kunskap jag bara kan i min lilla skalle som jag sen kan använda för att hjälpa dessa kvinnor och en massa andra människor(av annat kön också såklart). Jag ska bli en grymt bra sjuksköterska har jag bestämt och jag ska tro på det. Sen kommer suget på barnmorska upp lite igen så ska fundera vidare där. 

Det är mycket eget ansvar att en läser det en ska och gör de uppgifter som är meningen att en ska göra. Det går lättare nu eftersom det känns intressant(det mesta). Jag känner att hjärnan är påväg att börja rulla igång på fullt alldeles snart. Jag är mer igång nu iallafall. Det känns bra att jag inte hade praktiken först så att jag hinner landa. 

Om ca en timme är det improteater på snerikes som gäller. Elinda ska också med, skojskoj! Var där förra veckan också och det var härligt att se alla igen plus att det var ett gäng nya för terminen som verkade skoj de med. Nu kommer det bli tvärtom, att jag saknar spexarna på Norrlands när jag imprar. En kan ju inte hinna allt. Hoppas att basketen dra igång snart också. Elinda hittade ett gäng tjejer som ska börja köra och vi hakade på, ska bli SUPERKUL. Som jag har längtat. Annars har jag sjuk träningsvärk i hela kroppen. Har testat campusgymmet med både Amanda och Emil och tror det blir dit jag drar mig nu när friskiskortet tar slut. Är SÅ trött på att träna själv.

Det var en superhärligt helg i Dalarna. Solen sken, mysigt häng med knasiga släkten och så fick vi med oss lite svamp hem. Jag och Emil såg till att göra iordning de direkt och passa på att avnjuta en kantarellmacka till middag, inte dumt kan jag lova. Jag längtar redan ihjälp mig efter honom. Då kan jag tillägga att vi sågs senast i morse, kommer antagligen ses senare ikväll när vi är klara på varsit håll och vi har även varit med varandra varje dag senaste tiden. Jag får inte nog. Det gör nästan ont att vara så kär. 

Hälsningar Kärlekstöntfrida

Se och häpna, två dagar i rad??

Jag har läst Annelis härliga reseblogg (http://hellonepal.blogg.se) där hon uppdaterar om sina 5 månader i Nepal där hon har praktik nu sin 5:e termin på socionomprogrammet. Jag blir alldeles varm inuti av att tänka på det, det känns så himla rätt för henne. Hon berättar en massa intressant om hur hon bor, vad hon får göra och vilka människor hon är tillsammans med där borta. Hon inspirerar sin gamla Afrikakompanjon till att anstränga mig mer för att kolla upp och ligga i för att att jag själv ska komma iväg på praktik eller projektarbete utomlands. Jag var på ett kort möte om detta häromdagen, men insåg att jag nog snarare kan läsa mig tilll den information jag behöver för olika stipendier, utbyten och så vidare, eftersom T5:orna var många där som hade lite "sista chansen" på sig och jag var mest ivägen haha. Jag är sååå peppad. Däremot har en annan slags planerad resa sakta börjat svalna i sin pepphet för mig... jag var ju sjukt taggad på att dra till Vietnam i vinter med Emil och möta upp Anneli och Cicci. Jag har numera insett att det är precis under min tentaperiod och jag misstänker att jag troligen kommer faila den tentan om jag istället spenderar tentaperioden i fantastiska landet Vietnam. ÅÅÅhh jag vet inte, jag vill ju ändå så himla gärna men det blir ju så tight.. :/ Nää, måste fundera så det knakar vidare. Jag är ju egentligen inte den som är den och säger nej till resa och äventyr. Så frågan är om jag tappat bort mig själv lite eller om verkligheten faktiskt bara kommit ikapp mig. Haha jag återkommer om detta. 

Nu när skrivandet ändå är igång så ska jag nog passa på att göra det jag egentligen borde göra och det är att plugga. 

Au revoir!

/En morgonrocks Frida

Hejhoppgalopp! 

Så här dålig har jag aldrig varit i min och bloggens relation, fyra månader har gått sen jag sist skrev. Inte klokt. Som du förstår kommer det vara omöjligt att ta ikapp allt härligt som har hänt(det är faktiskt mest en massa härligt som har hänt) men några små grejer kan jag nämna. En hel sommar har passerat. Jag jobbade på Dalens sjukhus i 9 veckor och har lärt mig så otroligt mycket. Nu blir jag nästan kaxig om någon frågar om jag kan ta ett blodprov eller sätta en kateter. Det var stundtals stressigt men också så roligt. Ska tillbaka och jobba om några veckor igen. Skoj. 

Festivaler har det blivit två av i sommar iallafall. Bråvalla i början tillsammans med förra gänget plus några till. Grymt var det och vi genomlevde tre årstider under dessa dagar men peppen bestod. Sedan var det sommarens fantastiska avslutning Popaganda sista helgen i augusti. Det var en avslutning på topp. Jag och Emil sprang fram och tillbaka mellan de två scenerna som tokar eftersom i stort sätt alla som var där var grymma. Några fick vi beskåda lite längre ifrån för att få i oss viktiga grejer som mat och såklart öl. Nöjd är jag definitivt. Har hängt ute på Säck i skärgårn med min godis två gånger och haft det underbart. Första helgen ger mig pirr i magen av att tänka på. Den andra var skojskoj med bla. paddling och även där pirr i magen. Han ger mig pirr i magen den mannen och jag är så förälskad. Sommaren har annars bestått av annat sthlmshäng med vänner och familj och det har varit finfint. Dock har en längtat tillbaka till Uppsala rätt så mycket ändå och vardagshäng med Mandis och andra knasbollar. Så när nollningen(och skolan såklart men betydligt mindre fokus har den fått) började var det underbart att se alla igen. Nu har två veckor passerat och jag har spenerat många härliga timmar tillsammans med rytmisk gymnastik-gruppen och alla andra. Bra nollning. 

Jag har inte riktigt hunnit tänka efter eller landa den här terminen ännu. Det har varit så mycket glitter, öl och annat härligt att en har glömt bort typ klinisk omvårdnad och sånt kul. Därför måste jag idag kolla upp allt som ska göras samt sätta mig med Mandis och plugga lite senare på nation. Om jag känner oss rätt så lär det bli 50% det och 50% annat blaj och mys men det är viktigt det med. Saknar henne typ fortfarande som i somras, fast hon är mycket närmre nu(jag som äntligen har förflyttat mig närmre) och nu ska vi äntligen börja vardagshänga igen. Som jag längtat. Annars drar väl allt möjigt annat igång som improteatern och sånt skojskoj. Jag är taggad på en ny termin, wopwop osv. Drar till Dalarna nästa helg med löjliga familjen och släkten, Emil tror det kommer bli som en sån där komedifilm när pojkvännen ska med första gången, det lär bli så hehe. 

Hejhopp gummisnopp och på återseende

Fridaaaaa