När man har gått sååå länge och hoppats sååå länge.. då orkar man inte längre hoppas och slutar. Man lägger ner sitt egna nerslitande av sig själv och fokuserar på det som man borde. Det som får en att må bra. Men det är inte lätt. Att alltid ha believe i tankarna och uttrycket "hoppet är det sista som lämnar människan" så gör man ett litet undantag(för sitt eget bästa såklart). Man klipper bort en del som gör lite ont och lämnar den biten i lådan under bordet där det står pappersåtevinning(fritidsskadad) till någon annan att kluddra på. Att gå vidare. Man klarar det men det gör ont.

Jag hoppas innerligt att människorna som jag älskar ska klara av att lämna biten där den ska vara och gå vidare(återigen börjar jag hoppas haha). Frågan är om jag klarar det. Ibland tror jag att biten(bitarna?) är där de ska vara. Men plötsligt är det som om någon har plockat upp den, glömt bort att kluddra över den och jag skymtar den på bordet brevid mig. Någon liten grej som drar mig tillbaka. Jäklarnas pappersbitar. Innan jag förlorar mig själv i det här och glömmer bort vad pappersbitarna betyder så ska jag för er förtydliga (mest för mig själv då) att jag pratar om att gå vidare. Något sånt. Och att små små saker, kan få en att ta tusen(miljoner) steg tillbaka. Och oavsätt hur långt man har kommit och hur bra man mår, så kan ett ynka skitmeddelande göra en lika arg och ledsen och irriterad som man var förut. Juuust great. Det jag tror man ska göra då(är själv rätt osäker i denna situation) är att ta det lugnt, stoppa sig själv från att skriva ett elakt meddelande tillbaka och vänta på perspektiv som snart kommer till dig, eller nåt.

Vad som än händer så blir det bra tillslut. Skönt att veta. Enkelt vettefan, men djupt i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Jag unnar mig lycka. Jag kanske är en sån där äckligt positiv person som personer som älskar att vältra sig i negativitet hatar. Klart jag klagar, suckar och inte skrattar konstant. Men jag har insett vad min lycka är. Här och nu. Med alla er so...

Ville bara säga att jag är impad på hur många starka, grymma och underbara kvinnor det finns och hur många av de som finns omkring mig och som dessutom är mina härliga vänner. Puss på er ni är bäst och så jävla snygga. Vi fortsätter kampen osv. ...

Hola alla människor! Yes jag lever som aldrig förr men tyvärr inte bloggen så mycket. Därför kände jag för att bara glittra över lite av mitt liv på bloggen så den inte dör ut helt. Jag vet att du tycker om det så mycket mormor.  Tiden är konstig...

Heeeeey där ute i höstens friska vindar!   Har lite svårt att slita mig från Emils gosiga säng och från serietittande. Idag har jag typ inte gjort något annat än det plus ägt på quizcampen(läs hurrade högt när jag fick min första vinst av typ 7 m...

Livet leker. Just nu är jag superförkyld vilket är ganska irriterande då jag är sjukt rastlös och inte ens kan cykla till skolan utan att få andnöd. Inte kan jag spela basket eller hänga på campus heller. Prutt. Satsar på att bli frisk till torsdagsi...