Det är svårt att koncentrera sig. 48 dagar. Idag hade jag planering och fick ändå en del bra idéer. MEN jag flög ju iväg hela tiden. 48 dagar bort. Hur innerligt jag än inbillar mig att vara i jobbet eller något annat så är jag alltid lite påväg nu. Märker att jag kramar lite extra på de nära. Förutom idag då när de räckte med att pappa var nära för att jag skulle bli irriterad på honom. Stackarn. Det är ju bara hans hormonella dotter som åkt tillbaka till tonåren lite. Skyller på avsaknad av (ONATURLIGA)piller och kroppens naturliga reaktioner..eller nåt. Försökte förresten predika lite miljövänligare(och nyttigare) mat samt tvättmedel och liknande till la familia. Fick ett hugg tillbaka om att jag ska sluta duscha så länge, skita i att resa flyg till andra sidan jorden och att jag i sånna fall får lämna bilen hemma imorn till jobbet. Ska nog tänka igenom min predikan nästa gång.. Men jag menar även jag försöker bättra mig.

Vissa stunder så blir man lite djup. Linda fattar vad jag menar. Man känner sig lite som i en film. Jag var så när jag kom hem idag. Vad jag gjorde de två första timmarna är oklart men djup, det var jag. Jag kände mig lite poetisk(av någon tokig anledning). Satt och tippade vid backen ner till deppen men klev inte riktigt över. I alla fall. Ibland kan de bli så och det kan ju vara skönt. Det är då det kan vara livsfarlig men också livsnödvändigt att lyssna på bra musik. Ni fattar nog. Btw, bästa prat med korv.

Och det där med bra musik. Det var det lite brist på senast tycker jag. Till och med för mig var musiken lite för alternativ. Eller musik, jag skulle kalla det ljud. Jag, Nana och Ulrika från jobbet satt på ett riktigt nice ställe på Götgatsbacken i lördags. Trevlans. Sen drog vi till Marie Laveau. Allt var toppen förutom ljuden. Känner oss revanschsugna och satsar stenhårt på Slakthuset på fredag. Jag måste få dansa av mig lite djuphet.

Träffa Gudrun i helgen. Tänkte på när vi var små och sprang ut till gungorna eller cyklade jämt. Nu bor vi lika nära men så mycket har förändrats. Men det är alltid vi. Det är skönt.

Och från ingenstanns. Insåg nu hur fin twittericonen är. Fågeln blir asfin svartvit på min mobil. Och ja, jag har sovit ordentliget, och nej jag är inte hög. Jag är bara lite djup. Och juste, jag har insett. Allt har ett slut. (psst, det visste jag redan).

Hejdå