En dag gör en glad. Den är så fin den filmen. Den ger en lite hopp på nåt vis. Jag, Josefina och Nana såg den hos Nana ikväll. Vi åt middag och såg idol med mickis innan. Bra kväll.

Veckorna går. Var i Uppsala förra helgen. En helg som fick hjärtat att må bra. Annie, jag och Mollsan umgicks i drygt ett dygn. Vi gick på rundvisning i Maggios stad. Sjöng och dansade till Maggio hela natten (typ), pratade om allt mellan allt och hade det fasligt bra. Tha gang var inte riktigt fulltaligt och är rädd att det inte hinner bli det innan the big trip men jag ser de alla igen innan jag drar i alla fall.

Om ni undrar så levererade Slakthuset. Hann även med en stängning på Imperiet med Milla förra veckan där festen fortsatte i hennes bästa våning på alla sorts språk. När man väl är spontan så är det väl lika bra att använda all energi tänkte vi. Värt.

Har haft serious möte med föräldrarna om förändringarna och idag kläckte vi nyheten för barnen. Vågar inte erkänna att jag gått och haft lite ont i magen för detta. Det är skönt att det är gjort och jag tror vi alla kommer inse vad det egentligen innebär precis när det är dags för hejdå. Är det okej att gråta framför 6åringar? Man kan ju inte skylla på glädjetårar heller. Jag fick strikta order om att skicka kort. Eftersom det var "Oh my god" långt ifrån Sverige så skulle jag skicka nya om de första inte kom fram. Jag kommer sakna de, galet mycket.

Meen då till en liten detalj som jag inte längre kan ingnorera. Klockan är över 12. Det är mindre än en månad kvar. Jag känner hur febern stiger. Måste betala försäkringen. Måste rensa ut mitt rum. Måste krama alla. Sen kom jag på, Jag och Annie är ju så bra. Det ordnar sig