Lyckan då jag fick en kram av Adam. Japp det fick jag och JA jag kan inte dölja min otroliga förtjusning. Faktiskt NEJ det var inte jag som kastade mig på honom(förstår om ni inte tror mig) utan det var han som tyyyp kände igen mig(tjejerna var säkra jag mest förvirrad) och la till en "du får en kram också" när jag med min falsettröst körde en "grymt spelat"-highfive. År&Dar var grymma i måndags. Vilken stämning. Det här lever jag länge på.

Träningen är igång och jag vet inte huur vi ska kunna hålla i det här på resan. Nanna köttar ju milen och jag är inte riktigt där(?!?!) men snart. Jag undrar hur jag ska undvika att springa vilse. Sist jag gjorde de var fan jobbigt. Familjeresa i Danmark och ALLT såg likadant ut jag svär. Men det blir bra. Det jag kommer sakna mest är väl gymmet. Ojoj här står hon och försöker inbilla sig själv att hon kommer sakna gymmet av alla saker.. men det är faktiskt kul när man är igång och vi kör våra grejer. Vi får väl hålla utkik efter utegym och sånt.

Annars känns väl läget typ under kontroll. Kanske lite på gränsen till panikstress men än så länge stressad bara. Barnen har lov på jobbet. Det innebär bus i gympasalen och filmvisning med popcorn och saft. Jag klagar inte. Bara 2 och en halv vecka kvar med de. Jag kramas och busar så mycket jag orkar.

Nu ska jag kolla på uppdrag granskning. Intressant skit. Puss

Jag har också varit uppe bland molnen