Kunde inte hålla mig för att skriva ett till inlägg idag. Blev bara så otroligt tankfull. Brukar inte sitta hemma själv i ett tomt hus på en lördagskväll och spela musik så högt jag vågar för grannarna. Mitt hus är aldrig tomt.

Mickis gick nyss. Vi hade en jättemysig middag vi två och fick prata av oss ordentligt. Kändes konstigt att inte ha gjort det på länge och nu känns det bra igen. Jag är såå glad för henne och Emil. Jag ser hur hennes ögon lyser när hon prata om honom. Och Ralf såklart.

Det är spännande vad framtiden har att erbjuda. Vad som kommer hända. Man blir så tankfull om Allt när man tänker på vad man befann sig för ett år sedan, hur långt bort det känns och hur man aldrig hade kunnat gissa att livet skulle se ut såhär nu. Vad kommer då hända om ytterligare ett år? Bor några av mina vänner ihop med sina killar? Pluggar jag eller är jag fast i resandet? Vad pluggar jag? Har jag blivit vän med kärleken igen? Om tre år då? Har vi börjat med söndagsbruncher som obligatoriskt för vännerna så att vi verkligen ses eftersom alla är så upptagna med sina barn(!), hus och hundar? Blev jag kär och följde med på turneér runt världen? Har en hunk med fula skor friat till mig kanske? Eller är jag Havana Mama och tar hand om barn som aldrig fick någon egen mamma? Mycket kan kännas konstigt och ej troligt. Men man vet aldrig. Det är det bästa och roligaste. Leva nu och mot framtiden och vidare.

Ska bruncha på muggen imorgon med Lisa, Scotty, Mickis, Emil och Ulrika. Kan bli ungefär hur bra som helst.

Fina syster är i Köpenhamn. Saknar henne lite och hoppas hon har det grymt i den grymma staden.

Tack och hej från en bra underlig tjej

Jag saknar att ha ett band. Det är så kul. Blir så inspirerad av duktiga människor. Idag skulle calle spela in sina egna låtar som han spelar med ett av sina (tusen) band och det lät ju mer än asroligt. Ser fram emot att höra hur det gick och resultatet.

Igår var vi på "Mest" på Götgatsbacken där Lisa "the DOer" hade samlat folk för att hänga, byta ord och njuta av alkohol innan hon drar långt bort (igen) och jobbar nånstanns där livet är fantastiskt. Lika fantastiskt som här då men man kan inte låta bli att vara avis va! Många skojiga ansikten i en fin blandning. Lite kul (så här i efterhand) när kusinen min, omringad av ullsan och mickis med fniss, frågar ut mig och mannen vad som egentligen försigår. Min kusin är bra härlig och rak ibland..

Jag kommer gråta har jag fått höra. Jag tror nästan det också. Håkan har fått mina inre känslor att kastas åt olika håll många gånger. Mycket troligt att de kastas utåt när vi står där i sommar, jag och min andra halva, på öland med den urgoa mannen studsande runt på scenen. Ser fram emot det galet.

Tack och adjöss för denna gång. Snart är mickis här och vi ska ha en asm middag.