Skruttiplutt och jag delar säng numera. Hade inte önskat något annat än att ha just min syster. Hon är den bästa.

Har kommit på att jag kan bli lite småirriterad på mig själv när jag börjar fundera förmycket. Jag spelar upp en scen i mitt huvud från mina minnen och plötsligt känns något i magen. Jag drar upp något från minnen och då blir jag irriterad. Det var väl onödigt. Jag börjar tänka på något som hänt för jäääättelänge sen och som då var jobbigt och plötsligt känns det i magen. Från att vara en av alla mina lyckodagar just nu till att vara tillbaka på den där bänken där jag gjorde slut, för första gången. Eller nåt. Men så kom jag att tänka på en annan sak. Om jag aldrig hade gått genom den korsningen den natten när han var där eller skickat det där förbannade brevet i hopp om en vänskap, så hade inte jag varit jag. Det som har hänt mig är jag. Det har byggt mig. Jag kan ju inte ångra vem jag är så därför ska man inte ångra något som har hänt. Skönt. Så slipper jag tänka på det. Nu ska jag bara sluta spela upp minnen allt för dramatiskt i mitt huvud så blir det jättebra. Kan bara spela lite låtar..

Vi har gått så länge, hoppats så länge. Det kommer säkert ta oss nånstanns.

Och då undrar jag, vad som blev kvar av oss.