Jag tittar på serier som ibland blir överdrivna dramatiseringar av livet som man vill ha det, och absolut inte vill ha det. Ihoptryckt på några ynka minuter per avsnitt. Bara för att nå in till oss, så fort som möjligt. På mig funkar det. På många andra också, obviously.

Så, vad får vi ut av det här då? Jag skulle säga mycket bra och mycket dåligt. Jag ser saker i livet annorlunda. Okej okej, nu kommer hon och säger att en serie ändrade hennes liv.. inte riktigt. Jag blir bara påmind om saker som finns i mitt liv, som funnits och saker jag vill ska finnas. Nya insikter. Man uppskattar mer. Den dåliga saker var att man blir så fruktansvärt känslosam. Det är dåligt eftersom jag redan är det haha.

En annan insikt jag kom med i och med serien var att den på något sätt ersatte något som jag saknar väldigt mycket nu. Möjligheter till inblickar i andras liv, andras känslor och öden. Jag saknar att resa. Jag vill leva med nästa överdrivna dramatisering av livet runt hörnet. Jag vill sitta på stranden i den klyshiga solnedgången och ta det obligatoriska nakendoppet(ej med på film) Jag vill höra andras historier om nära döden ögonblick i den mörka öknen, om en flickas förälskelse i afrikamannen eller frieriet i bungyjumpet. Jag vill uppleva det med. Sen vill jag också gå vidare, som de i serien. Skaffa en familj osv osv. Men det är ett annat kapitel. En annan säsong. Nu vill jag upptäcka. Nu vill jag bli inspirerad och inspirera. Nu vill jag resa.