Tiden går fort. Cairns var spårat och kebaben var god sa nana. Vi trivdes mycket bra på nomads så vi flytta aldrig till partygilligans. Rocka dock det dansgolvet ett par gånger. Fick bland annat uppleva två ladys nights när killarna klädde ut sig (man gör allt för lite gratis champange va) och en poletävling. 

En natt tillbringa vi i cape tribulation(faktiskt ett fint ställe trots namnet). Bodde i världens äldsta regnskog. Hängde med christine, moa, sara och josefin så efter det pratar vi ibland göteborska med varann. Jag och nana tog en promenad på morgonen och ångra oss lite då vi insåg att det kunde komma upp krokodiler ur vattnet på stranden när som helst. Hade några (nervösa) skrattimmar i poolen med jättebadbollen och vi var rätt lättade att åka "hem" till cairns igen. Mötte upp Martine samma dag och vi var så Glada över att se henne. Vissa stunder har vi pratat om hur nice det hade varit om hon var med. Lucia har vi saknat också. Hon skrev att hon lyssnade på isak och tänkte på oss. 

Fast vi var sent ute lyckades vi boka en båt en av dagarna också. Vi åkte ut till det yttre revet av "Det stora barriär revet", snorklade och dök hela dagen. Heeelt fantastiskt. När jag dök och kom ner en bit blev jag helt amazed, vattnet var glasklart och fullt med olika färger och fiskar. Som tagit ur ariel. Tråkigt nog fick mitt dyk ett mindre bra slut då jag plötsligt börja flyta för mycket. Guiden hjälpte mig och plötsligt var vi vid ytan igen. När vi kom upp tryckte han snabbt ner mig vilket utlöste nån slags panikattack hos mig. Det var ju egentligen helt lugnt men när man väl har fått panik under vattnet är det svårt. Det rann någrar tårar innanför masken men jag gjorde hela dyket. Det var sen när jag hitta nana på båten som jag kunde bryta ihop lite. Sen kändes det bättre och jag insåg att det inte hade varit nån fara. Har aldrig hänt förut när jag dykt. Känner att jag nog vill dyka på bali sen så det där inte behöver vara det sista. Annars brukar jag vara stencool liksom hehe.

Så var det dags att säga hejdå till vårt älskade Australien. Det var på riktigt sorgligt. De tre månaderna som varit några av de bästa. Så mycket vi har sett. Så många vi har träffat. Det är verkligen på återseende oz. 

Återkommer om det nya spännande landet.