Här sitter jag på ett urmysigt café i Wellington för mig själv och filosoferar. Har beställt en kopp te, snubben bakom diskens favorit, och har dagboken framför mig. Ett sånt här tillfälle som jag tänkt skulle vara mysigt men man aldrig gör annars. Det är väldigt mysigt. Vi hade ett moment av överdrivet teatergrinande innan vi skulle skiljas åt två timmar. Det känns väldigt konstigt att vara själv när vi annars alltid sitter ihop. Hon är och köttar på les mills. Jag är alldeles för förkyld för det annars hade jag såklart varit där med. Men jag trivs ganska bra här i kaffedoften.  

Kram från dikttjejen