Och så var man hemma..

helskumt. Kan inte riktigt förstå. Så då var den "stora resan" slut. Vadå slut? Skulle det ta slut? Hoppades att det bara var något som man säger men just det här roliga var visst något som var tvunget att ta slut. Typiskt.

Så vad kan man säga, jag ska ta med mig allt jag fått uppleva, se och lära under dessa månader och spara det på ett säkert ställe. Jag ska minnas allt knäppt och roligt vi har hittat på och gjort och skratta åt det igen och igen. Jag ska påminna mig själv om hur dagarna kunde gå upp och ner där borta och att precis så är livet och vi har lärt oss att leva livet så mycket vi kan (Vi lever ju en bara gång som klyschiga uttrycket yolo säger och nu blir jag snart alldeles för djup ojoj). 

Jag tar med mig platser, dit jag aldrig mer ska återvända och dit jag definitivt måste komma tillbaka till. Jag kommer minnas människor som gjort avtryck men som jag nog aldrig mer kommer se. Sen så är det de där personerna som jag träffat som är så underbara och som jag hoppas jag aldrig förlorar kontakten med. 

Jag trodde jag skulle känna mig mätt på att resa. Jag vart snarare vrålhungrig. Det bästa är att jag inte känner stressen. För jag vet om jag vill ta mig "dit" då kommer jag göra det. Nu ligger fokus på våren med blommorna, sommarn med vännerna och sen flytten och plugget. Det ordnar sig.