Det är så skönt att känna att det är rätt. Jag har valt rätt. Det är också så himla kul att kunna säga att det är kul. Det är kul att sitta och trycka in kunskap om hur cellens membrankanaler fungerar eller varför man får diabetes. Föreläsningarna gör mig inspirerad och taggad på att lära mig mer och mer. Så skönt att jag känner så här. 

Men det här med att man måste vara duktig och vara en effektiv pluggare går vissa dar bra, andra dar lite sämre. Vissa dar bara rullar det på hur bra som helst. Andra dar lagar man paj istället eller låter youtubeklipp på Ylvis ta all ens pluggtid. Men ett gott skratt förlänger livet och de knasarna får en verkligen att skratta. Så jag låter mig distraheras av skojsiga saker så jag håller en bra balans och inte dyker förlångt ner bland teorin kring de kemiska reaktionerna i kroppen, utan låter mig istället uppleva de(lyckoruuus). Blätråkig info imorse som sa att obduktionen imorgon är iställt. Hade sett fram emot det som tusan(jag ser det som en kropp att studera och inte en person, annars blir den här peppen så skum). Förväntar mig en annan dag inom kort. Pepp pepp.

Lite senare ska det bli häng med bästa halvan. Nu har vi båda återhämtat oss efter nolleveckorna. Ska käka middag ihop och kanske tar oss en titt(höhö) på snerikes lokaler vid senare timma där även Manda och några nog ska hänga. Dock med visad hänsyn till min(obotliga??) hosta. När jag ska forska som sjuksyrra ska jag bota alla världens sjukdomar. Jajemän. 

I alla fall, dags att återgå till min människokroppenbok. Vill bara nämna mitt underbara andra(tredje?) hem 2 minuter här ifrån. Amanda och Alice lya är rätt fet och de har en oförskämt skön soffa.