Med blandade känslor driver jag omkring i dessa sommardagar. Utan att veta varför så går jag och väntar på något som ska hända. Jag vet inte vad eller när. Har bara denna konstiga känslan som man har när man väntar. Det kan vara ganska jobbigt att vänta om man är lite otålig. Har jag glömt hemligheten om att leva i nuet? En aning tror jag. Någonting säger mig att jag väntar på att få fly. På att få skita i saker och på att bara göra och va och inte tänka förmycket. Jag vill uppleva nytt, se nytt och lära mig nytt. Snart tror jag att jag kan komma till ro, bara inte riktigt än.  

 The best day of your life is the one on which you decide your life is your own. No apologies or excuses. No one to lean on, rely on, or blame. The gift is yours - it is an amazing journey - and you alone are responsible for the quality of it. This is the day your life really begins. -Bob Moawad

Jag har nog de finaste vännerna. Så är det bara.

En helg med mycket kärlek, glädje, tårar och kramar. En spårarkväll a la fridanana i fredags var klart värt. Inga problem att jobba dan efter. En grym myskväll igår med annie, mollan och sofie med standard sleepover var underbart. Planering av öland och en massa ätande blev det sedan idag när nana och linda joina. Att äta kräm är ju riktigt gott och jag skulle inte byta ut er mot något i världen. Bara så ni vet.

Hej alla finaste som av någon anledning läser det här och bryr sig.

Appropå att bry sig. Jag och nana prata om det i telefon förut idag. Fan vad man ska bry sig. Hade det inte bara varit lättare att stänga av och skita it när det inte är bra att bry sig och man bara mår skit av det. Men det är just det som ska vara så jävla omöjligt tydligen. Det är som att man alltid blir kär i fel person. Alltid är det det där omöjliga som man vill åt. Men man kan bli bättre. Bättre på att inte bry sig(så mycket).Sa det till nana. Hon och jag hade bästastebästa kvällen på sommar i onsdags. Verkligen "jag är lyckligare nu". Fick ett ryck idag och ville bara skita i allt. Smsa nana och sa att jag önskade att vi kunde göra det och ba dra. Dra nu! Men så kan vi ju inte göra heller. Plus vi har ju hääärliga saker att se fram emot hemma i sommar också. Nana ska med till öland med tjejorna. EEEpiskt. Men sen drar vi.

Saknar Ullis. Vi sågs i helgen när vi bodde på herrgård i dalarna med släkten och fira Farfar. Men då hann vi inte ses nåt själva. Känns som om vi har gått om varandra. Och som om något annat har kommit i mellan fast det inte syns. Saknar att dampa mig lite med henne. Saknar att skratta tills jag tyyp kissar på mig med henne. Hennes mysfarmor på gotland har dött nyligen. Jättesorgligt. Jag minns när vi sprang runt på hennes tomt och fick hemmagjord kräm och bullar. Blir ledsen att se gudrun ledsen. :(

Jag fick mig en liten tankeställare häromveckan. Det var så otroligt förstår ni att den gamla hederliga "fyran" var samlad hemma hos mig. Frida, Mickis, Nana och Linda. Alla fyra. Vi åt middag och gooo paj till eftis och allt var treevligt. Meen efteråt såg jag hur annorlunda vi var. Hur mycket som hade förändrats sen vi alla hängde. Sen vi firade midsommar tillsammans på gotland mellan 1:an och 2:an. Hur vi har gått vidare med våra liv och hur annolunda alla var från då till nu. Jag är vääldigt glad att jag har alla de små fisarna kvar i mitt liv. Fast så mycket tid har gått. Hur omedvetna var vi inte om hur det skulle bli. Och hur omedvetna är vi inte nu? Spännande är allt jag tänker.

Med det sagt så tar jag min nalle och kryper till kojs. Trött kropp efter mycket jobb. Och mycket jobb väntar.

ps. För att få en röd tråd. Jag är glad att du bryr dig så jag slipper försöka inte bry mig något mer.

Att bara skriva av sig får härmed vara med i filosofin. Den fantastiska livsstilen, hakuna matata believe- det ordnar sig- stilen.

Ibland kan man skriva där man inte kan få svar. Ibland kan man skriva och få svar. Svar kan också vara väldigt skönt att få.

Allt bara släppte och jag har åter kontrollen utan irritationsmoment vid sidan som skaver. Believe. Is everything you need.

Tagga öland. Tagga London. Tagga livet. Jag är glad tjohooo

Orolig över tiden? Äsch vi köper en ny klocka imrn, eller nästa dag eller närsom. Fokus framtiden!

Allt ordnar sig

När man har gått sååå länge och hoppats sååå länge.. då orkar man inte längre hoppas och slutar. Man lägger ner sitt egna nerslitande av sig själv och fokuserar på det som man borde. Det som får en att må bra. Men det är inte lätt. Att alltid ha believe i tankarna och uttrycket "hoppet är det sista som lämnar människan" så gör man ett litet undantag(för sitt eget bästa såklart). Man klipper bort en del som gör lite ont och lämnar den biten i lådan under bordet där det står pappersåtevinning(fritidsskadad) till någon annan att kluddra på. Att gå vidare. Man klarar det men det gör ont.

Jag hoppas innerligt att människorna som jag älskar ska klara av att lämna biten där den ska vara och gå vidare(återigen börjar jag hoppas haha). Frågan är om jag klarar det. Ibland tror jag att biten(bitarna?) är där de ska vara. Men plötsligt är det som om någon har plockat upp den, glömt bort att kluddra över den och jag skymtar den på bordet brevid mig. Någon liten grej som drar mig tillbaka. Jäklarnas pappersbitar. Innan jag förlorar mig själv i det här och glömmer bort vad pappersbitarna betyder så ska jag för er förtydliga (mest för mig själv då) att jag pratar om att gå vidare. Något sånt. Och att små små saker, kan få en att ta tusen(miljoner) steg tillbaka. Och oavsätt hur långt man har kommit och hur bra man mår, så kan ett ynka skitmeddelande göra en lika arg och ledsen och irriterad som man var förut. Juuust great. Det jag tror man ska göra då(är själv rätt osäker i denna situation) är att ta det lugnt, stoppa sig själv från att skriva ett elakt meddelande tillbaka och vänta på perspektiv som snart kommer till dig, eller nåt.

Vad som än händer så blir det bra tillslut. Skönt att veta. Enkelt vettefan, men djupt i alla fall.

Jag tittar på serier som ibland blir överdrivna dramatiseringar av livet som man vill ha det, och absolut inte vill ha det. Ihoptryckt på några ynka minuter per avsnitt. Bara för att nå in till oss, så fort som möjligt. På mig funkar det. På många andra också, obviously.

Så, vad får vi ut av det här då? Jag skulle säga mycket bra och mycket dåligt. Jag ser saker i livet annorlunda. Okej okej, nu kommer hon och säger att en serie ändrade hennes liv.. inte riktigt. Jag blir bara påmind om saker som finns i mitt liv, som funnits och saker jag vill ska finnas. Nya insikter. Man uppskattar mer. Den dåliga saker var att man blir så fruktansvärt känslosam. Det är dåligt eftersom jag redan är det haha.

En annan insikt jag kom med i och med serien var att den på något sätt ersatte något som jag saknar väldigt mycket nu. Möjligheter till inblickar i andras liv, andras känslor och öden. Jag saknar att resa. Jag vill leva med nästa överdrivna dramatisering av livet runt hörnet. Jag vill sitta på stranden i den klyshiga solnedgången och ta det obligatoriska nakendoppet(ej med på film) Jag vill höra andras historier om nära döden ögonblick i den mörka öknen, om en flickas förälskelse i afrikamannen eller frieriet i bungyjumpet. Jag vill uppleva det med. Sen vill jag också gå vidare, som de i serien. Skaffa en familj osv osv. Men det är ett annat kapitel. En annan säsong. Nu vill jag upptäcka. Nu vill jag bli inspirerad och inspirera. Nu vill jag resa.

Jag skriver. Åh jag skriver och det känns så bra. Det bara flyter och jag mår så bra. Jag skriver hurra. Ingen kanske kommer läsa det jag skriver men det skiter jag i, för jag skriver.

Hurrahurrahurra för vi har tagit VM-guld i hockey idag! Grym match. Jag och Annie var på Sverige-Kanada-matchen förra veckan i Globen och den var också grym. Världens tryck och riktigt spännande när allt avgjordes på straffar. Jag har väl aldrig varit något särskillt fan förut men plötsligt känner jag mig otroligt intresserad och det har varit kul. Happyhappy.

Kämpar vidare på jobbet och jag erkänner att det kan kännas rätt jobbigt ibland. Man är rätt slutkörd efter en dag. Men inte stoppade det mig från att dra ut igår efter jobbet, för det var ju trots allt lördag. Bra kväll. Jag och Mickis började lite lugnt i någon källarbar och sen när vi mötte upp Emil och grabbsen, drog det igång med både titanic och guldshots. Som en liten invigelse till guldet idag. Eller nåt. En pizza på det och allt var toppen. Har kommit på att promenader nog hjälper mot bakfylla efter att ha gått runt sthlm i timmar idag. Och jordgubbar såklart. Dagens råd: Kör försiktigt när du kör moppe. Undvik gropar i marken och använd en bra hjälm. Tips från en som vet. Den som vet påminde också om att det finns katter som man inte är allergisk mot. Önskar jag visste det när jag var liten och husdjurslös.

Med jordgubbar och guld i tankarna går jag nu och sover brevid min syster. Ska försöka unvika att drömma om blommor som vanligt (arbetsskadad tjej).