Skruttiplutt och jag delar säng numera. Hade inte önskat något annat än att ha just min syster. Hon är den bästa.

Har kommit på att jag kan bli lite småirriterad på mig själv när jag börjar fundera förmycket. Jag spelar upp en scen i mitt huvud från mina minnen och plötsligt känns något i magen. Jag drar upp något från minnen och då blir jag irriterad. Det var väl onödigt. Jag börjar tänka på något som hänt för jäääättelänge sen och som då var jobbigt och plötsligt känns det i magen. Från att vara en av alla mina lyckodagar just nu till att vara tillbaka på den där bänken där jag gjorde slut, för första gången. Eller nåt. Men så kom jag att tänka på en annan sak. Om jag aldrig hade gått genom den korsningen den natten när han var där eller skickat det där förbannade brevet i hopp om en vänskap, så hade inte jag varit jag. Det som har hänt mig är jag. Det har byggt mig. Jag kan ju inte ångra vem jag är så därför ska man inte ångra något som har hänt. Skönt. Så slipper jag tänka på det. Nu ska jag bara sluta spela upp minnen allt för dramatiskt i mitt huvud så blir det jättebra. Kan bara spela lite låtar..

Vi har gått så länge, hoppats så länge. Det kommer säkert ta oss nånstanns.

Och då undrar jag, vad som blev kvar av oss.

Tack. Så sa han och log. Så hur kan en liten kille som blev glad för att jag passa honom hans gröna boll som höll på att rulla iväg, få mig tårögd? Det var något speciellt som hände med mig när jag hade passat den bollen. Jag blev alldelles varm. Det jag tänker är att det bara är så underbart när man kan hjälpa andra. För man uppskattar ju så sjukt mycket när andra hjälper en själv. Det kan kännas jobbigt nu men uppmuntrade ord från vänner kan få en tillbaka till livets underbara. Så var det för mig. Fortsätt hjälpa varandra.

Jag hade börjat på ett alldagligt, vanligt inlägg om hur en vanlig, trevlig dag som idag hade varit. Var tvungen att radera allt. Dagen blev inte längre trevlig.

Det Ordnar Sig. Så har vi sagt och det försöker jag säga nu men det sitter långt inne. Det är svårt att tro på det. Det är svårt att tro att det finns något annat än svin här i världen. Jävligt svårt. Det skär djupt i mitt hjärta att se en person som jag älskar så mycket vara så ledsen. Jag är besviken. Jag trodde mer om er. Varför ska jag ständig få bevisat att de bara en hög sviniga idioter. Please.

Mina små problem med efterblivna muppar känns töntigt. Dock ytterligare ett bevis. Men fortsätt believe. Någonstanns gömmer ni er ju, våra drömprinsar. Om det är innerst inne i mupparna eller någonstanns ute i världen vet jag inte. Det får vi se. Jag vet bara att det ordnar sig.

Come on skinny love

Jag ser fram emot min framtid. För jag vet att allting ordnar sig, som jag och Anneli alltid säger. För det gör det ju. Och varje motgång är ju bara en lektion då man kan lära sig något nytt. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Fint diktade ord av Mr Hellström. För när det kommer sånna där motgånger så känns det ju som om man dör. Eller som om man vill dö. Nästan. Och om man vill leva, verkligen leva fullt ut, då måste man ha kännt på hur det är när det är förjävligt för att kunna njuta. Så tror jag.

Jag är omringad av så många fantastiska människor att jag nästan får tårar i ögonen när jag tänker på det. Om jag sätter på en grym låt nu med nostalgifeeling från forna tiden i mitt liv, eller som bara är sjukt bra, så börjar jag väl böla. Jag är bara så tacksam. Önskar jag sa det oftare till er.

Vi pratade med någon i Afrika om det minns jag. Hur viktigt det är för oss att ha någon att dela saker med. Han var från England och reste längt Sydafrikas östkust ensam. Han sa att han fått så mycket av att resa ensam och lärt sig otroligt mycket om sig själv, men han avundades oss galet mycket som skulle ha vår fantastiska resa att dela med varandra efteråt. För så är det. Någon som aldrig varit med skulle aldrig riktigt förstå känslan där och då även fast man berättar. Jag och Annie kommer alltid ha den att dela och det är grymt.

Jag vet att framtiden har mycket att överaska med. Jag kommer fortsätta dela saker och upplevelser med människor jag älskar(och inte direkt älskar) och det kommer vara underbart och helvetiskt(om det är ett ord). Det är bara att vänta och se. Så då är det bästa att njuta och le. En vacker dag går drömprinsen ner på kne(jag är inte så mycket sthlmare men det rimmade) och vips, en bulle i ugn och ni/vi bli tre.. ååkej innan jag spårar med mina ooootroligt fina rimm så vill jag bara påpeka att inlägget var serriöst. Till en början i alla fall.

Som pricken över i:et eftersom den passar in som grädden på moset i detta inlägg, ska jag länka en av mina stabila favoriter som berört mig som tusan

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som
betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken
slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När
vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Tiden flyger som jag ibland önskar att jag kunde. Fast det är rätt skönt att stå stabilt på jorden ändå. Ha kontroll över livet och allt rullar på bra. Så gör det. Har sagt hejdå på mina två favoritjobb på fritids och som nanny till finis Tim för att imorgon börja jobba som blomförsäljare(torgkärring). Ser fram emot det. En skön, varm vår med min kära familj. Lite synd bara att jag troligtvis blivit pollenallergisk. Tur att man kan knapra piller. Får se hur jag sköter mig hos morbror imorgon då..

Har hunnit avverka mycket intressant och kuuuul denna vecka. Bland annat en intressant föreläsning om en familj som genomled och överlevde förintelsen i onsdags, grönan med Gudrun i torsdags och en tacosällskapsspels kväll som spåra med drinkar och bowling med Annie pannie i fredags. Lite special time med mormor och gänget i lördags var också sköj. Lekte trädgårdsmästare och husmor idag när jag kratta löv och lagade middag. Lite extra nöjd blev man efter ett spinningpass med nana då vi också var vuxna och handlade mat åt våra familjer. Vad säger man mer än att livet leker. Våren är ljus med jobb och sommaren är lysande med bla. håkan och reunion med tourgänget, även kallat "t-rex and the continentals"(Coolaste bandet btw).

Ingen väg är för svår att vandra. Allt du behöver är vilja och ett par schyssta skor

/poeten herself

Att leva med denna goda inställning till livet kan ibland vara hårt. Det är tur att jag har den för den förgyller mitt liv men jag vet vad minsta negativitet kan förstöra. Jag är också som person väldigt glad vilket gör att jag gör mycket för att behålla det glada humöret trots motgångar. Men ibland vill man ju bara kasta något i väggen. Ibland vill man bara skrika lite och sen springa tills man inte orkar tänka. Jag sprang bara lite. Det hjälpte ändå. Sen fick jag koncentrera mig på bara mig själv under ett helt yogapass vilket vad hur skönt som helst. Mer bara mig. Inte tänka för mycket. Men var kommer det ifrån? En dipp bara sådär? Måste tårarna ta vägen någon stanns? Tur att det finns mycket som glädjer en i livet och feelgoodfrida är tillbaka snabbt igen. Ska tänka på min mysiga frukost på götgatsbacken med Josefina och Nana i söndags. Vi satt på muggens uteservering och det var skönt! Galet, våren är här. Ett annat tydligt tecken på vår är att bästaste jackan är framme. Sånt gör mig glad. Och min andra halva. Synd att hon måste jobba. Men snart ses vi.

Imorgon ska jag hänga och träna med Mickis. Längtar.  Sen är det mycket trevligt kvar av denna vecka.

Favorit just nu: Fri till slut - Håkan

Vadå om jag är lite sur? Nej inte alls. Om jag gillar att vänta? Absolut. Om det inte gjorde något att du somnade hos en kompis så att jag fick sitta med din familj i två timmar och vara orolig över var du var? Inte alls. Att det sen tar ytterligare tre till timmar för dig att komma hem och jag hinner somna i din säng gör inget heller. En otroligt mysig söndagskväll fick vi ju i alla fall. Och så var det inte så och jag har ljugit rakt igenom inlägget. Det där med killar vettefan ha ha

Godnatt från en glad tjej

Jag bara älskar min mamma ännu mer när jag kommer hem och hon ler mot mig och säger att jag ska lyssna. Från min gamla cd-spelare uppe på skåpet i köket hör jag toner från ett efterlängtat album. Mamma har köpt Håkans senaste skiva och inte nog med det, under det ligger Miss Li:s nya också. Mamma du är bäst.