Funderar när jag ska avslöja mig. När jag ska släppa in någon annan. En blogg är väl rätt onödig utan läsare? Men det gör inte så mycket tycker jag haha. Ska väl släppa den fri när jag ska åka i alla fall. Då blir det ju någon slags reseblogg. (Som min och Annelis www.afafrika.bloggplatsen.se . Grym ska ni veta. Vi har även en "eftertidsblogg" www.detordnarsig.bloggplatsen.se. Också mycket trevlig) Har förresten börjat snacka med nana ordentligt nu om resan, senast idag på jobbet samtidigt som vi försökte underhålla en hög sexåringar Och dricka kaffe samtidigt. Tack gode för att vi är kvinnor va.

Lyckades precis skicka in en hetssökning på utagning.se(efter serriöst 35 försök vilket jag bara får skylla mig själv för). Söker socionom i Uppsala bara att jag vill vara som Annie. Haha ne skoja men det var det första som dök upp i huvudet när jag skulle välja mellan alla min (tusen) alternativ. Så den fick det bli. Men dit ska jag ju ändå inte i höst så det är lugnt men bara in case. Kanske nästa år.. vi får se!

Hoppas på en reunion med Afrikagänget. Kanske till och med nallar från reskassan och satsar på London så vi kan crasha Kris place. Eller så kommer de hit. Vore ju sköj vilket som!

Nu ska jag se om mannen vill prata med mig i luren. Ska väl ha date denna vecka med hehe. Gos.

Nu lite Gudrun love som avslut. I Love You babe.

Kunde inte hålla mig för att skriva ett till inlägg idag. Blev bara så otroligt tankfull. Brukar inte sitta hemma själv i ett tomt hus på en lördagskväll och spela musik så högt jag vågar för grannarna. Mitt hus är aldrig tomt.

Mickis gick nyss. Vi hade en jättemysig middag vi två och fick prata av oss ordentligt. Kändes konstigt att inte ha gjort det på länge och nu känns det bra igen. Jag är såå glad för henne och Emil. Jag ser hur hennes ögon lyser när hon prata om honom. Och Ralf såklart.

Det är spännande vad framtiden har att erbjuda. Vad som kommer hända. Man blir så tankfull om Allt när man tänker på vad man befann sig för ett år sedan, hur långt bort det känns och hur man aldrig hade kunnat gissa att livet skulle se ut såhär nu. Vad kommer då hända om ytterligare ett år? Bor några av mina vänner ihop med sina killar? Pluggar jag eller är jag fast i resandet? Vad pluggar jag? Har jag blivit vän med kärleken igen? Om tre år då? Har vi börjat med söndagsbruncher som obligatoriskt för vännerna så att vi verkligen ses eftersom alla är så upptagna med sina barn(!), hus och hundar? Blev jag kär och följde med på turneér runt världen? Har en hunk med fula skor friat till mig kanske? Eller är jag Havana Mama och tar hand om barn som aldrig fick någon egen mamma? Mycket kan kännas konstigt och ej troligt. Men man vet aldrig. Det är det bästa och roligaste. Leva nu och mot framtiden och vidare.

Ska bruncha på muggen imorgon med Lisa, Scotty, Mickis, Emil och Ulrika. Kan bli ungefär hur bra som helst.

Fina syster är i Köpenhamn. Saknar henne lite och hoppas hon har det grymt i den grymma staden.

Tack och hej från en bra underlig tjej

Jag saknar att ha ett band. Det är så kul. Blir så inspirerad av duktiga människor. Idag skulle calle spela in sina egna låtar som han spelar med ett av sina (tusen) band och det lät ju mer än asroligt. Ser fram emot att höra hur det gick och resultatet.

Igår var vi på "Mest" på Götgatsbacken där Lisa "the DOer" hade samlat folk för att hänga, byta ord och njuta av alkohol innan hon drar långt bort (igen) och jobbar nånstanns där livet är fantastiskt. Lika fantastiskt som här då men man kan inte låta bli att vara avis va! Många skojiga ansikten i en fin blandning. Lite kul (så här i efterhand) när kusinen min, omringad av ullsan och mickis med fniss, frågar ut mig och mannen vad som egentligen försigår. Min kusin är bra härlig och rak ibland..

Jag kommer gråta har jag fått höra. Jag tror nästan det också. Håkan har fått mina inre känslor att kastas åt olika håll många gånger. Mycket troligt att de kastas utåt när vi står där i sommar, jag och min andra halva, på öland med den urgoa mannen studsande runt på scenen. Ser fram emot det galet.

Tack och adjöss för denna gång. Snart är mickis här och vi ska ha en asm middag.

En riktigt bra helg har passerat. Jag har spenderat en eftermiddag, kväll, natt och morgon med en otroligt saknad Linda. Det är så fint med henne, den lilla krabaten. Man har alltid skoj och knäppar sig tills man inte orkar dansa eller skratta mer. Födelsedagsfika, pizza, rödvin, lindy hop, bugg och Wolmars rev vi av i kärlekens tecken.

En frågesportsmiddag på ett episkt ställe stod på shemat med tjejerna lördag kväll. Slutade med att jag och Anneli satt där själva för att Sofie inte kunde och Molly blev dålig. Tråkigt. Det var många svåra frågor. Men man lär sig alltid något och aningen smartare gick vi sen ut på söder och drack bort allt. Värt. Ytterligare en sleepover hos mig och jag insåg att jag kommer sakna min best friend forever galet i höst. Tur att jag flyttar efter henne nästa år(trooor jag). Myspromis dagen efter med Soffan. Jag och Annie kanske drar en spontanare ner till henne snart. Vi har i alla fall lovat att bli bättre på att ringas. Vi alla är glada att vi har varandra.

Det är skönt att bevisa att med lite effort så ordnar sig allt efter det man vill. Cashen rullar in i lagom takt och Australien känns närmre för var minut. Nu har nanna äntligen kommit hem från deras häärliga vecka på Palma också (inte så avis) så nu är det planering som gäller. Jag visste att jag skulle fastna i det här och jag låter det hända. För det är så kuuuul.

Det snöade idag. Halloj liksom. Det är ju vår. Men vädret ska bättra sig har det lovat. Annars blir jag ledsen, har ju redan börjat gå in vårskorna ju. Ska gå långpromis imorgon med lillkillen i vagnen tror jag. Har jag nämt att jag har ett grymt jobb.

Veckan blir bra. Lite live musik med mannen blir sköj och Palmalirarna ska allt få dras med mig nu när jag har saknat de så mycket. Träna, skratta, jobba, sjunga och ha det bra.

puss och kram 

Man träffar så otroligt många människor i sitt liv. En del gör en glad. En del är förjävliga. En del träffar man en gång. Vissa bildar man en härlig vänskap med. Alla kan man ha en otroligt rolig stund med. Men det är de här vissa som gör en lycklig, de som betyder mest för en. Livet är oförutsägbart. Det är dess tjusning och jag älskar det. Ibland är det bara väldigt synd när personer glider iväg. När de inte längre finns med bland de främsta vissa fast man helst av allt hade önskat det. När man måste sakna någon som alltid fick en att skratta. Någon som betydde mer än vad man vågade inse tills man inte längre såg honom varje dag och det bara fanns något tomt kvar. Och en jävligt nice jeansjacka. Jag hoppas bara han minns att han ska leka med mina barn som han sa. Ingen brådska direkt. Men En dag.

No port in sight no insight bout what’s left and right
But stars onboard on starboard side

Jag saknar dig, lite grann

- Australien i höst.

- Få jobbet på Carling och jobba i sommar

- Börja dansa den där dansen som jag inte kommit på än

- Knyta knuten till säcken där jag sparat alla gamla och fina minnen. Resten ska jag slänga

- Inse att Han funnits framför mig hela tiden eller bara hitta honom eller inte(lite dubbel den här)

- Inse vilken av de stora två jag ska välja på universitetet nästa år

- Leva fullt ut.

Så vad händer så här en helgdag i april? Mitt gamla jag kanske hade haft en typisk deppdag när man ångrar att man inte hann till gymmet en stund för att man sov för länge eller inte utnyttjade solen tillräckligt för att det där tv-programet var för (o)intressant. Men nej. Inte idag. Inte någon dag. Min dag har varit härlig. Livet är ändå rätt härligt när jag tänker efter. Man glömmer ju det ibland och jag har blivit bättre på att påminna mig själv om det.

Jag har spenderat en hel del tid med mina kära föräldrar på senaste tiden. Det har varit kul och mysigt. Har ju lite tid att ta igen efter Afrika. Vi har gått på bio, på promenader, suttit på fik och shoppat i centrum. Mitt i allt fyllde pappa 45 så det blev en riktig kalasmiddag med oxfilé och rödvin också. Kalasgott.

Igår hörde min saknade andra halva av sig och undra om jag ville spela bingolotto med henne och mannen. Såklart jag ville. Det var lite nostalgi och det drog mig tillbaka till barndomen när det var bingolottolördagar hemma hos mormor med ostbågar, småyoghurt, syster och kusinerna och stora rosa nattlinnen. Fina minnen. Jag var inställd på en superlugn kväll med endast "Olof 51" och gänget. Min afrikavän var dock taggat i smyg så det slutade istället med öl i Sumpan på ett smockat ställe där ett lokalt (coolt) band spelade. Värt. Jag fick spendera lite tid med mannen som jag typ känner fast jag knappt träffat honom (fick höra om honom rätt mycket i Afrika). Det var sköj.

Lyssnar galet på Isak Strands nya album. Vad den mannen är bra du.http://www.isakstrand.se/. En annan man jag inte kan sluta dregla över är Joel Kinnaman. Kan han sluta vara så "jag förlorar koncentrationen så fort han dyker upp någonstanns"- snygg. Man känner ju sig som 14 igen.

Ser fram emot barnvaktning med finaste 1,5 åring denna vecka. Han är redan min ögonsten.

Veckoslutet blir att snacka om livet över en (massa) vinare med korvisen på fredag och frågesport med Afrikanen och gänget på lördag. Ser fram emot båda så jag spricker. kulkulkul.