En dag gör en glad. Den är så fin den filmen. Den ger en lite hopp på nåt vis. Jag, Josefina och Nana såg den hos Nana ikväll. Vi åt middag och såg idol med mickis innan. Bra kväll.

Veckorna går. Var i Uppsala förra helgen. En helg som fick hjärtat att må bra. Annie, jag och Mollsan umgicks i drygt ett dygn. Vi gick på rundvisning i Maggios stad. Sjöng och dansade till Maggio hela natten (typ), pratade om allt mellan allt och hade det fasligt bra. Tha gang var inte riktigt fulltaligt och är rädd att det inte hinner bli det innan the big trip men jag ser de alla igen innan jag drar i alla fall.

Om ni undrar så levererade Slakthuset. Hann även med en stängning på Imperiet med Milla förra veckan där festen fortsatte i hennes bästa våning på alla sorts språk. När man väl är spontan så är det väl lika bra att använda all energi tänkte vi. Värt.

Har haft serious möte med föräldrarna om förändringarna och idag kläckte vi nyheten för barnen. Vågar inte erkänna att jag gått och haft lite ont i magen för detta. Det är skönt att det är gjort och jag tror vi alla kommer inse vad det egentligen innebär precis när det är dags för hejdå. Är det okej att gråta framför 6åringar? Man kan ju inte skylla på glädjetårar heller. Jag fick strikta order om att skicka kort. Eftersom det var "Oh my god" långt ifrån Sverige så skulle jag skicka nya om de första inte kom fram. Jag kommer sakna de, galet mycket.

Meen då till en liten detalj som jag inte längre kan ingnorera. Klockan är över 12. Det är mindre än en månad kvar. Jag känner hur febern stiger. Måste betala försäkringen. Måste rensa ut mitt rum. Måste krama alla. Sen kom jag på, Jag och Annie är ju så bra. Det ordnar sig

Det är svårt att koncentrera sig. 48 dagar. Idag hade jag planering och fick ändå en del bra idéer. MEN jag flög ju iväg hela tiden. 48 dagar bort. Hur innerligt jag än inbillar mig att vara i jobbet eller något annat så är jag alltid lite påväg nu. Märker att jag kramar lite extra på de nära. Förutom idag då när de räckte med att pappa var nära för att jag skulle bli irriterad på honom. Stackarn. Det är ju bara hans hormonella dotter som åkt tillbaka till tonåren lite. Skyller på avsaknad av (ONATURLIGA)piller och kroppens naturliga reaktioner..eller nåt. Försökte förresten predika lite miljövänligare(och nyttigare) mat samt tvättmedel och liknande till la familia. Fick ett hugg tillbaka om att jag ska sluta duscha så länge, skita i att resa flyg till andra sidan jorden och att jag i sånna fall får lämna bilen hemma imorn till jobbet. Ska nog tänka igenom min predikan nästa gång.. Men jag menar även jag försöker bättra mig.

Vissa stunder så blir man lite djup. Linda fattar vad jag menar. Man känner sig lite som i en film. Jag var så när jag kom hem idag. Vad jag gjorde de två första timmarna är oklart men djup, det var jag. Jag kände mig lite poetisk(av någon tokig anledning). Satt och tippade vid backen ner till deppen men klev inte riktigt över. I alla fall. Ibland kan de bli så och det kan ju vara skönt. Det är då det kan vara livsfarlig men också livsnödvändigt att lyssna på bra musik. Ni fattar nog. Btw, bästa prat med korv.

Och det där med bra musik. Det var det lite brist på senast tycker jag. Till och med för mig var musiken lite för alternativ. Eller musik, jag skulle kalla det ljud. Jag, Nana och Ulrika från jobbet satt på ett riktigt nice ställe på Götgatsbacken i lördags. Trevlans. Sen drog vi till Marie Laveau. Allt var toppen förutom ljuden. Känner oss revanschsugna och satsar stenhårt på Slakthuset på fredag. Jag måste få dansa av mig lite djuphet.

Träffa Gudrun i helgen. Tänkte på när vi var små och sprang ut till gungorna eller cyklade jämt. Nu bor vi lika nära men så mycket har förändrats. Men det är alltid vi. Det är skönt.

Och från ingenstanns. Insåg nu hur fin twittericonen är. Fågeln blir asfin svartvit på min mobil. Och ja, jag har sovit ordentliget, och nej jag är inte hög. Jag är bara lite djup. Och juste, jag har insett. Allt har ett slut. (psst, det visste jag redan).

Hejdå

Jag bara går på. Lite för fort för att hinna tänka. Lite för fort för att hinna fastna. För fort för att hinna känna.

Hon sa nåt om det, att hon lever någonstanns mellan den där ångesten att misslyckas och lyckan att lyckas. Mitt i det där onda i magen. Att inte veta. Att gunga fram och tillbaka. Där är jag med.

Jag är rädd för att öppna ögonen. Så jag blundar tills jag skymtar lyckan.

Jag är inte den som klagar. Jag brukar inte det. Men VA FAN. Låt mig bli frisk. Alla är sjuka på jobbet. Själv har jag pallat mig upp varje dag trots min kvävande hosta och snörvlande. Inte alls beroende av pengarna.. inte alls. Jag tror också att jag tror att om jag viker ner mig blir det ännu värre. Som att sjukdomen då verkligen lever ut och loppan. Det är bara att pina vidare. Bor/sover hos Josefina den här veckan. Jag älskar både hennes lägenhet och katter så jag ställde gärna upp när hon skulle iväg på jobb. Har haft det supermys.

OKEJ, nu ska jag berätta lite om det som fått mig att leva den här veckan. I vanliga fall är det den kommande resan. Men den här helgen fick mig att riktigt flyga på moln så det har hållt i sig lite och muntrat upp i hårda stunder (typ när de vägrar gå i led och man har lust att skrika och stampa i marken med foten ända tills mamma kommer som en annan 4-åring). Jag, Josefina och Nana åkte ut till Vällingby i lördags eftermiddag för att se på År&dar. Kändes härligt att äntligen se de live. Inte nog med det så fick man en liten pratstund med de efteråt också. En fnittrig 14-åring som inte kunde sluta stirra på Adam(aka jag) fick en lång kram av honom då hennes efterblivna vänner(puss på er, bra gjort) tog en halv evighet på sig att ta bild. Sen fick hon bandnamnet på sin tygpåse och efter lite småprat flög hon på moln därifrån, helt tagen av hans blickar och värme. Efter misslyckande uppstalkning av hans tjejs insta, tillbakatagande av dödshot(det var kanske lite väl) och intensivt ignorerande av den otrooligt bländande förlovningsringen så insåg jag tillslut att Adam Pålsson får förbli min drömman. Men jag fortsätter drömma.

Dagen hade bara börjat. Jag och Nana gled på kvällen till Café Opera där NRJ hade sitt 20-årsfirande. John Newman va bra. Daniel Adams-ray va grym och Veronika Maggio var Bäst. Jag hade kunnat peta henne i magen. Dra i hennes jacka. Ta hennes hand. Så nära var jag. Men jag bara stod, sjöng, gunga och njöt. Lycklig tjej. Två från nya plattan, ej släppta, spelade hon. Den här veckan släpper hon två varje dag och på fredag är den fullständig. Jag är nöjd än så länge.

Efter maggio var det Nause, Envy m.fl men vi stanna inte så länge. Vi drog till dannebrogen och åt pölse och drack dansk öl istället. Bra ställe förutom musiken så vi sjöng egen. Så ska nog inte gå dit igen.

Håller på att boka festivalbiljetter i Australien. Vi kommer vara där under två bra säger Perth-tjejerna. Den som var nere på stranden tyckte jag lät mest instressant. Det kommer bli grymt!

Hårdare än asfalt ville jag va.

Bara så lycklig nu. Nana sa att vi fått biljetter till NRJ:s live session. Lördag kommer lätt bli den grymmaste. Någonsin. Dessa två människor. Sammadag. Om jag får vara tönt. Vill vara henne och gifta mig med honom. Jag vill. Jag vill.

Blir glad av att träffa korvis. Blir glad av att tänka att du finns i mitt liv. Vi hade just en bra myskväll.

Visst känns det skönt att vara vid liv.

   Vad har just jag förtjänat för att få tillbaka hostan? Varför kan jag inte få vara frisk nu efter tre veckors lidande. Jag ville bara träna lite. Boxa lite. Vara arg och slå lite. Meeen nej hosthost. Det är så synd om mig. Nu när jag dessutom kommer ha träningsvärk OCH hosta. Och Revenge är slut. För nu iallafall. Det är ju döspännande och vi måste vänta tills vi kommer hem för att se närsta säsong. Alltså dölänge. Och jag har druckigt för mycket te så jag måste springa och kissa hela tiden. Och jag börjar tidigt imorn. I och för sig inte lika tidigt som senaste mornar men jag trodde (önsketänkte) att de var torsdag imorn som är min sena dag så jag blev besviken. Kommer säkert regna imorn också. Perfekt eftersom det är utedag..

Men vi åker snart. Känns bra.  

Har bara två avsnitt kvar på revenge säsong 2.. nästan så att jag vill dra hit nana ikväll och vi tittar klart. Fast jag är trött som tusan. Vi var här hemma i fredags med mams och paps. Vi tittade på idol. Såg på när snyggkevin gjorde bort sig (stackarn). Sen var det revenge som gällde. Det är mitt i upplösningen och vi var för trötta för att kunna se klart. Galet vad en serie kan ta över en.

Var på otroligt mysig födelsedagslunch för josefina igår. Hon som är så söt bjöd oss på maten och vi gick till ett underbart litet hak i hökarängen som heter "Lokalrätten". Vi blev ett gäng som satt och åt de närodlade grönsakerna och blombladen. Riktigt gott. Försöker få familjen att äta mer vegetariskt. Går sissådär men jag kämpar. Efter maten blev det supertjockisgottis-fika hemma hos Josse. Jag fick träffa folk som jag inte sett på föör länge. Norea, Fia, Stoffe, Nora. Skojsigt. Efter skönt häng i soffan, med alldeles proppfull mage, tog jag mig sedan vidare för att möta upp Annie och sen dra till Soffipropp i Skogås. Vi handlade mat och i väntan på Molly lagade vi den och pratade ut om Allllt möjligt. Kvalitétstid gånger tusen blev det sen resten av kvällen. Uppdaterade varandra om allt man kunde komma på. Lovade att hålla fast i varandra nu när vi mer och mer går åt olika håll. Jag Anneli drog sen till stan senare på kvällen och hann hänga med födelsedagsbarnet, Adam, Nora med kille och Nana ett tag på debaser slussen innan de stängde. Kallt men trevligt. Bra lördag.

Idag åkte jag och Anneli hem till Mollys nya lägenhet i Hornstull. Jag nästan dör av avundsjuka. Riktigt fin var den. Vi har bestämt att där ska bli vårat superhäng nästa sommar.

Ibland när jag stannar upp och ser på mitt liv som jag ser på andras, utifrån, så blir jag nästan lite nervös. Händer allt det här verkligen mig? Klarar jag av det som är påväg att hända mig? Är det verkligen MIG det här handlar om? När jag har gjort det så får jag en bättre bild av vad det är som händer. Nu har jag koll. Imorgon måndag igen. Nya tag. Klockan ringer..5. Gaahh dags att sova!