Ibland tror jag att jag är lite psyko. Eller jag är det lite. Jag är inne i min egen värld. Jag flyger iväg och det bildas nåt slags mellanrum mellan verkligheten och vart jag är. En genomskinlig väg. Ljuden låter som genom vatten och även bilden gungar som om man såg genom vågor. Jag vet inte hur, men jag bara hamnar där. När det blir förmycket att ta in då sorterar jag ut. Kanske inte alltid det viktigaste men det som jag tror är det och det jag hinner snappa upp innan det blir för mycket.

Jag har blivit mer förvirrad. Alltså mer än jag var förut(!!). För jag övar inte hjärnan lika mycket som förut. Den hålls inte lika aktiv och minnet är som med konditionen. Måste hållas igång. Det är jobbig och jag blir trött på mig själv. Försöker få nån ordning på det.