En nytt steg i livet. Jag har sett fram emot det väldigt länge. Jag har gått och trampat ett tag och räknat dagarna. Fixat och trixat. Jobbat lite. Packat lite. Hängt med bästa människorna. Men det är när det väl är dags, det är Då som en måste inse också. Jahapp, då är det här i Uppsala man ska ramla omkring och leva livet(och skaffa sig en jävla massa kunskap ofc). Det kan jag nog leva med. Fjärilar i magen och sjukt taggad.  

 Just nu är jag världigt förvirrad men ändå beslutsam. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på men jag försöker ändå stapla fram på det viset jag tror är bäst. Jag förstår inte hur människor kan handskas med all information. Kan de bara ta in allt eller har det något fantastiskt filter som väljer ut det de ska ta in? När jag tänker efter så måste det ju vara så det funkar. Folk har sitt egenformade filter som de andvänder på allt de upplever. Detta samlar då ihop till deras egna tankar och åsikter som just de står för och som de sedan använderför att bygga sin syn på världen och hur den ska styras osv. Så då är det upp till mitt filter att visa vad det går för..

Men om allt låter så ofattbart dåligt men samtidigt så otroligt fantastiskt, hur fan gör man då? Vilket ben ska en stå på eller vilket öra ska en koppla på?

Jag vill kunna säga att en ska kämpa oavsätt hur tveksamt det än känns. Att en alltid ska tro på en själv och det en tror på till hundra procent för att skapa förändring. Jag vill säga allt det till mig själv också. Jag känner mig bara lite förvirrad. Jag vill säga att alla ska stå upp för orättvisor och stå EMOT en ohållbar värld, en värld där det viktigaste har glömts bort, kärleken. Jag vet att tvivel förstör och utan kämparglöden går det aldrig. Jag vet också att egenligen Vet jag ju vad jag tycker och vad jag vill. Men det är bara så mycket att ta in och förmycket tar över och gör mig så förvirrad.

När vi idag lever i en värld som snart inte kommer existera om vi fortsätter i den här konsumtionstakten, där bomber kan falla över oskyldiga barn och vuxna som aldrig har valt att födas där de fötts eller där ledare kan ljuga befolkningen rakt i ansiktet för att skydda olaglig massöverbevakning , då proppas jag full med information som inte bara gör mig förvirrade utan också får mig ofokuseras och som i sin tur infekterar mitt filter som jag ständigt försöker få någon bukt på.

Med mitt skakiga och ej felfria filter vänder jag mig nu inom landet och dess störta händelser, valet, och jag är såklart fortfarande förvirrad(är nog inte ensam om det). Men mitt ibland alla siffror, resultat, lovord och tjafs inser jag ändå något. En kan forsätta lägga fram resultat och procent, prata om minskade förtidspensioner hit och ökat antal jobb dit, det kommer alltid vara problem någon annan stanns och i mina ögon finns det ett större problem som behöver besegras först. För om alla människors lika värde inte tas på allvar, spelar det ingen roll hur många studentbostäder som ska byggas, hur mycket bensinen ska kosta eller om akassan ska höjas, vi har inte råd att hoppa över det problemet mer. Jag vill inte leva i en värld där rasism och främlingsfientlighet växer på det här viset. De må vara stora visioner med en del oklara raka lösningar, men jag tror lösningen ligger i människors inställning och det är inte det lättaste att ändra på. Kan ju inte byta ut allas filter till F!lter på en pisskvart liksom. Men jag vet i alla fall vart min röst känns viktig i en förvirrande verklighet som dagens. En röst från hjärtat. En för kärleken.

Ibland är det fest. Snart är det val. Jag älskar att gå på festival.

Stockholm pride 2014. Firar kärleken.

Jazz på Ågesta bistro festivalen.

Sofia levera som vanligt och känslorna tog över i regnet.

Köfest på kullerstenarna är obligatorisk. Rehab vol. 9

Gudrun med sin rosafamilj. F!nt

Indra och jag rosa, men framför allt glittriga med stjärnor. Stampen leverera igen!

För att feminism behövs och kärlek är till för alla.

Stående ovationer till fantastiska misfit. Sofie och gänget inleder pride grymt.

Jag och korv på vifs igen.

Djurgården, parkteatern och popaganda. Vilken dag.

Bästa sättet att leva på.

Man tackar ju inte nej till efterfest. Speciellt inte på balkong med soluppgång.

Jag kanske inte skakar hela din värld, men är det det du vill längt innerst inne?

Hejsan på dejsan. Tänkte att det här var ett perfa tillfälle att förstöra mitt försök att gå och lägga mig i tid fast jag typ är stööört trött. Vad gör jag inte för alla mina 15000 läsare(minus 14997)?

Fick lite halvpanik efter en hel helg i min säng hostandes och alldeles(alldeles alldeles) ensam(1 av 54 helger päronen inte är hemma och den lyckades jag tima in såklart). Trots heshet gav jag min innåt city för säsongsavslutning av biljarden. Japp, vi är lite för seriösa för vårt egna bästa men kan ha värvat några till som är lika bra som oss. Fick äntligen träffa denna Karin som både är superbra polers med Indra OCH min Anneli. Hur liten är inte världen?

Tänkte mig några smaskig tillbakablickar från min sommar i bilder härnäst så låter jag de berätta lite om mitt underbara liv..

Me and korv.

Hos Pelle. Grillning. Lekar. Kärlek. Tjejer. Mer tradition.

The grillmasters

Fast egentligen är Anneli bäst. Vi är sjukt lyckliga efter baba.

Mickis kom med skumpa och vi fira att jag kom in. Fett.

Kroppsligt häng på långholmen. Lyckligt bakis varenda en.

En överbefolkad taxibil.

Utstrålar ungdom, lycka och glädje.

Födelsedag och så mycket love <3

Vad gör vi ikväll, när de andra sover?

Vi kan ju inte gå och lägga oss halv 2 på festival. Jag tänker festa och behöver barnvakt. Invalido-Indra 

Partyfestivalbilen.Goa kompisar(Nana, Indra, Mattias och Amanda). Återförening med Moa och Kristin. Bästa campet. Kissmattan. Brännande sol. Brända axlar. Brännhet stämning. Svalkande öl.

Nana vaknar med gummistövlar och jag med doppade toppar. Blå silvertejpade skor. Åskoväder. Blixten slår ner. Ambulansen kommer. Det slutar bra ändå. Översvämning i tältet. Mobilen borta. Lugnaste reaktionen. Cider spills nästan ut. Stegräknaren borta. Panik uppstår. Blött över allt men kärleken är starkast. Lyckorus och hopplasteg. Stukad fot och glädjetjut.

Maggio+Håkan(=sant). Daniel Adams-Ray. The Kooks. Lana Del Ray. Krunegård. Svenska björnstammen. Linnea Henriksson. Laleh. Bastille. Melissa Horn. Kenye West. Många ord och många melodier. Ni är ena genier.

Bråvalla 2014. Mellan flaskor, (plast)glas och fimpar hade vi det för bra.

På vift i Dannelandet. Äntligen är jag tillbaka. Har inte varit här på flera somrar nu och lille Aksel har till och med hunnit dyka upp. Världens sötaste. Nu är han tre och "lill" Harald är 12.. Ibland känner man sig gammal. Vårt lilla hus i Gillelaje är myspys. Ölhäng i Köpenhamn med dannarna och allt är på sin plats. De er dajligt här borta.             

En midsommarnattsdröm. Man kan inte låta bli att tänka på den typiska bilden man har av ett midsommarfirande när den härliga aftonen närmar sig. Att man ska vara ute på landet, drömma om den man ska gifta sig med, om alla jordgubbar man ska äta och hur somrigt och underbart allt ska vara. Hur många gånger blir det som man tänkt sig? Regnet bara öser ner, någon för full och förstör stämingen eller så dyker något annat irriterande upp som förstör den här perfekta idylliska bilden av hur det äkta firandet ska gå till. Därför så lät jag bli att tänka för mycket. Små doser av tankar på midsommar och även inslag av nyårskänslor träde in under kvällen vilket vi bara välkomnade. Det finns alltid något att fira. God mat, god dricka, goda gubbar, goa vänner och ett gott humör. Mer behövs inte. Därför blev inte mitt firande som jag tänkt mig utan jättebra.   

Den vackra midsommarstången.

Ett inlägg utan att egentligen veta vart det ska leda eller handla om. Det började jag på nu. I en sen timma(definitivt efter sängdags egentligen). En övertrött och blivande Ännutröttare Frida blev skrivkåt(ja du läste rätt) men utan att veta vart hon ska börja. För saker att skriva finns det alltid. Egenligen föredrar jag ju papper och penna. Skrev faktiskt i dagboken för första gången häromdagen sen jag kom hem. Helt sjukt. Blev bara 11 sidor.

Nej men livet förtsätter i galen takt. Lagom inkörd bland blommorna är man tills man ska sluta. Imorgon är det grand final och ALLT ska säljas. Träninge  är igång och det KÄNNS trust me. Cravar efter en ny cykel så jag kan cykla ute nu när jag kommit på att cykling är rätt bra grymt. Fast det visste jag redan. Biljard har annars blivit en ny hobby. Så länge de egna reglerna gäller såklart. 

Bråvallagänget har konstaterat att rödvin är jobbigt att få över sig så vi måste testa något bättre. Taggar som satan inför festivalen. Och imorn blir också greeat med middag hos mig på den härliga midsommaraftonen.

Med det sagt säger jag godnatt och dröm något sött.