Det där med att det inte händer lika mycket saker när man är hemma som när man är på resa trodde jag på nyss. Men nu när jag ser tillbaka lite på de här veckorna vi har varit i Sverige så har jag nog ändrat mig lite. Jag har velat att det ska hända mycket saker hela tiden. Jag har velat hitta på roliga saker med kompisar eller velat haft kvalitéts tid med någon favorit och då har jag sett till att det hänt. Att gå på spelning eller plantera blommor är kanske inte lika imponerande som att hoppa bungy jump och dyka, men jag är då ändå lika glad och nöjd efteråt.

Här kommer en drös med ögonblick om det vore något intressant..

Valborg i Uppsala med halvan

Kärrgruvan hade spelning och Lindis drog dit mig. Mys och väldigt bra.

Mickis och Emil hade häng i sin nya lya. Bustrevligt.

Emil tod aldrig av sig bartenderrollen.

Middags mys.

Så kul att se Bobbo igen. Han gillade bålen.

Stoffe har blivit ännu ett år äldre, gamle man.

Annie kom som en vind, åt en glass, och for sin väg igen.

Mor och far drog med mig till uppis en sooolig dag. Lägenhet kirrad.

Mamma+mig+blommor=sant

Ullisbullisgudrun.

Gick och förtidsröstade och höjde rösten.

Sen intog T-rex Stockholm. Vi var överlyckliga.

Galen night out..

Franzi haka på och superbandet hade en andra reunion. Det var som om vi aldrig hade varit ifrån varandra.

Det är rätt grymt att jobba och hänga med mamsen, voltairelunch.

Stekarsommarn slog till under helgen.

Anneli ville posa med kycklingen.

En underbar dag ute på Valldemars udde, Djurgården.

Livet är rätt så underbart.

Det är inte klokt va, hur livet kan vara. Hur man ena stunden sitter på ett berg och ser ut över Queens town och i nästa stund slår in rosa rosor i brunt blompapper i Sthlm. Och hur klokt är det att jag har så mycket att smälta så att hjärnan jobbar på högvarv med drömmar nätterna igenom att jag tror mig ha upplevt saker som inte har hänt, medan jag på dagarna har svårt att förstå det jag verkligen upplever. För att inte tala om, hur klokt kommer ens livet bli, när man på några dar kan gå från att sitta intryckt i det guldiga barndomsrummet och genom några enkla beslut är påväg mot en annan stad med två egna frysfack och fyra nya korridorsvänner. Jag tycker om när saker händer. Har kanske börjat tycka om det fööör mycket att jag inte klarar av motsatsen. Men just nu passar det bra och som jag prata med morbror om, det är nu i livet det händer så mycket. Så jag låter det. Det är bara inte klokt.

SÅ har man satt sig in i hemma livet. Typ. Hade jobbat 14 timmar på tre dar och kom på att det var väldigt lite och att jag snart jobbar mycket mer och blir ännu tröttare. Men kör igång bara. Lika bra så hinner man inte tänka så mycket. Fast jag gillar ändå att tänka lite grann på allt som varit och allt som kommer nu. Men bara lite lagom. För jag är ju hemma i landet lagom fullt med köttbullar liksom. Överdrivet hjärnaarbete kan nog med all säkerhet dra igång en plan inom mig som innebär ytterligare månader av verklighetsflykt, för det har ju varit så skönt att bara vara och att göra och att uppleva. Att behöva ta ansvar, ta viktiga beslut, jobba och typ vara vuxen, känns ju inte riiiiktigt lika lockande. Men jag hittar nog charmen med det snart också. Ingen fara.

Så vad har hänt mina första dar i köttbulleland... fantastisk reunion med la familia. Lyckan som uppstod när ni alle stod där och krama mig hej(eller ja nästan, papsen var Ove ute vid bilen men han var där så det är okej!) Gudrunmys blev det en kväll och den tokan har jag saknat må du tro. Många härliga ansikten har dykt upp på torget för att hälsa mig välkommen hem. Partydagen vid namn Valborg lurade i krokarna och de väl smidade planerna(redan innan resan) om Uppsalahäng, gick av stapeln som det skulle. Jag hade det riktigt kul. Träffade halvis(som jag hade längtat) och fick äntligen träffa hennes närmsta också. Tjejerna verkade riktigt goa. Jag kommer trivas bra där bland Annie och de(exalterad tjej här borta). Senare under kvällen när eko började tömmas mötte jag Linda och Amelié som samlade på filtar de. Jag fick en som jag nog tappade bort väldigt fort. Men det var ju gulligt. Och korviskramar är riktiga favoriter det. Träffade Putte också. Vi sågs i härliga Yamba och Byron och så nu här. Det är tokigt och det var lite skillnad att cykla där borta mot i en snöstorm hemma i Sverige. Det höll båda med om. Men det var väldigt skoj att träffa honom igen och jag tror jag vet en till som gärna flyr tillbaka om våren ska hålla på att tramsa såhär.  

Idag blev det Annas spinningpass och som jag höll på att dö. Åh herregud. Nu är det inget mer latande. Gotta mig med nanasällskap och revenge efter ännu lyxigare club sandwish middag och fruktsallad. Bra dag. Daaaags att sussa.

Och så var man hemma..

helskumt. Kan inte riktigt förstå. Så då var den "stora resan" slut. Vadå slut? Skulle det ta slut? Hoppades att det bara var något som man säger men just det här roliga var visst något som var tvunget att ta slut. Typiskt.

Så vad kan man säga, jag ska ta med mig allt jag fått uppleva, se och lära under dessa månader och spara det på ett säkert ställe. Jag ska minnas allt knäppt och roligt vi har hittat på och gjort och skratta åt det igen och igen. Jag ska påminna mig själv om hur dagarna kunde gå upp och ner där borta och att precis så är livet och vi har lärt oss att leva livet så mycket vi kan (Vi lever ju en bara gång som klyschiga uttrycket yolo säger och nu blir jag snart alldeles för djup ojoj). 

Jag tar med mig platser, dit jag aldrig mer ska återvända och dit jag definitivt måste komma tillbaka till. Jag kommer minnas människor som gjort avtryck men som jag nog aldrig mer kommer se. Sen så är det de där personerna som jag träffat som är så underbara och som jag hoppas jag aldrig förlorar kontakten med. 

Jag trodde jag skulle känna mig mätt på att resa. Jag vart snarare vrålhungrig. Det bästa är att jag inte känner stressen. För jag vet om jag vill ta mig "dit" då kommer jag göra det. Nu ligger fokus på våren med blommorna, sommarn med vännerna och sen flytten och plugget. Det ordnar sig.

Idag är det 12 April och här är vi! Vi har intagit Bali, Indonesien. Vi har spenderat två dar i Kuta. Kastade oss i armarna på Kristin och Moa. Hostel och restaurangmat. Härliga livet är igång. Drog vidare till inlandet, med ett stopp för bajskaffe(ett djur äter bönorna och bajsar ut de bästa bönorna som de gör kaffe på..)till lilla staden Ubud i två nätter. Stor marknad och mysiga butiksgator. Lyxa med pool, hotell och fotmassage/scrub men fick nog att bli attackerade av apor så vi drog ut till gili. Vi börjar här på gili trawangan. Jag och moa har suttit och glott medan de andra har krigat runt och letat boende. Både bra och dåligt att det är de mest kräsna av oss så detta kan nog ta några timmar. Än så länge två..Turkost vatten, vita stränder, häst och vagn, surf och dykning, solbrända människor och det är ok att hata mig hehe. Har hunnit tre bananashakes och två banana split hittills. Här kommer jag trivas bra!

"Vi är verkligen här!" "Guuud vad härligt" "livet är bra gött va!" "Guuud vad ölen var god, idag igen!" "Nu är det dags att be igen!" Mycket har man utbrustit dessa dar. Mycket bra har vi haft det. Gili trawangan, svenskarnas nya Thailand. Ungdomars iallafall. Hippa barer som reggae baren samasama, irish bar, jiggy jigs och surfstället. Testade ett halvbra full moon party en kväll. Dansa loss på samasama en annan. Många bintang i vattnet, både nattetid och dagtid. Många härliga mysstunder på verandan med snack och snacks. Många böneutrop i ologisk ordning har vi skrattat och skrikit åt. Svettiga soldagar på stranden och plaskande i havet.Jag och tjejernas grymma dar har flygit iväg och jag hade gjort vad som helst för att stanna tiden. Vi förälskade oss i fruktshakarna. Drack minst två per dag i favoritståndet. Middag, i stort sätt varje dag, vart i det andra favoritståndet på nattmarknaden. Cyklade runt ön och kastade oss under tak när himlen öppnade sig. Hyrde paddle boards och fick träningsvärk i magen för allt skrattande. Hyrde snorkel och snorkla i fem minuter innan vi tyckte vi hade sett allt. Vi hade vårt bestämda frukostbord med vår bestämda frukost och förhoppningsvis ett fungerande wifi så vi kunde uppdatera oss om rubrikerna i dn. Vi har suttit ihop och Vi blev VI på riktigt. Det gick bara inte att hålla igen när kristin och moa skulle åka och plötsligt stod det fyra vuxna lipsillar framför killarna på resorten som redan kollade snett på oss efter vårat duktiga prutande av rummen. Det var bara för sorgligt. De måste köpa tågbiljetter till sthlm. Bråvalla kommer bli bästa reunionen. Så var det bara jag och nanis kvar. Radarparet. Nyheten om att Zoe var på ingång till ön muntra upp oss och vi förberedde oss på SuperParty, man vet ju hur Zoe är liksom. Mycket riktigt blev det en galen kväll. Riktigt kul att träffa henne igen. I vårt bästa mode var det ingen tvekan om att vi skulle med på partybåten. När vi vaknade nästa morgon, döbakis och en skuld på 400 000(okeej min skuld och jag kanske var lite klantig och rasade igenom ett glasbord. Lite roligt i efterhand och blev bara lite skrapsår här och där så du kan vara lugn mamma/mormor/farmor/vem som helst som blev orolig), då kände vi mest för att dö och flydde ut till gili air istället. Här har vi nu bott i vår hydda av bambu en natt och känner oss riktigt nöjda. Imorgon blir det lyxarliv på dykarresorten. En vecka kvar till hemfärd och jag vet inte vad jag ska känna. Det enda jag vet är att det ska bli kul att träffa er..

Då var det dags. Att gå vidare. Vi har haft vår sista middag, vi har gått sista gången längst queens st (av typ 1000 och det är nästan sant) och vi har skänkt bort våran kära matkasse till free food hyllan. Imorgon(typ i natt) åker vi till Indonesien. Till Bali!! Och vi ska äntligen återförenas med Kristin och Moa. Ska bli grymt.

Vi är nöjda med vår tid i Nya Zeeland. Vi har fått göra så mycket och sett otrolig saker. Mest nöjd över min egen insatt är jag på bungy jumpet såklart och sen vår klättring upp för mt doom (en 2291m hög vulkan) och resten av tongariro crossing(en fantastisk walk) som allt som allt tog 8 timmar. Vi har dock insett att vi inte är några riktiga hikers. Vi vill flyga (eller falla för den delen), så är det bara. 

Vi har haft vår sista muffinlunch. Med en L&P dessutom. Tur att vi inte upptäckt denna nationaldryck tidigare. Då hade vi varit tjocka. Haha. Här kommer lite bilder som avslutning . Gillar den på moa och kristin hehe. 

Fruktshakes here we come!